Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imponerande dopfunten från Vaksala (nu i Statens historiska museum),
som visar en rent arkitektonisk uppbyggnad.
Framstående prov på en figurskulptur i större format, troligen under
engelsk påverkan, finna vi i några gravmonument i Västergötland, det ena
över drottning Katarina, död omkring 1250, det andra det ovan nämnda
över Birger jarl i Värnhems klosterkyrka. Särskilt Katarinabilden har en
sträng, monumental verkan.
Under medeltidens slut representeras stenskulpturen oftast av
importerade enstaka helgonbilder, t. ex. två bilder i Ludgo kyrka, som till sin stil
återgå på den berömde burgundiske skulptören Claus Sluter. Gravvårdar
utfördes av inkallade tyska stenmästare. En grupp stenhuggare från Köln
och Westfalen utförde under 1400-talets sista år dekorativa skulpturer i
Linköpings och Lunds domkyrkor. Den ledande mannen, Adam van Duren,
är bl. a. mästare för skulpturerna på Glimmingehus och det ståtliga
gravmonumentet över Lunds siste katolske ärkebiskop, Birger, i Lunds
domkyrkas krypta (1512). Någon svensk stenskulptur kan man icke längre tala
om, och det skulle dröja länge, innan någon sådan av värde åter framträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>