Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som framstår mörk mot den gyllene grunden, visar en rik omväxling. På
överstycket äro jaktscener inflätade i bladverket, del hela är tecknat med
en finess, som betydligt avviker från de drivna delarnas mera kraftfulla stil.
Om konstnären varit västgöte eller utlänning är svårt att avgöra. Från
samma landskap känna vi två relikskrin, utförda i liknande teknik och
från ungefär samma tid (1100-talets senare del), men dessa äro mindre
konstnärliga. De flesta parallellerna finna vi i Danmark, men likheterna
äro icke så stora, att vi måste betrakta Broddetorpsmästaren som dansk.
Liknande altarförstycken utfördes senare av trä, t. ex. det ännu bevarade
från Bergs kyrka i Småland (1200-talets mitt). Det guldglänsande
Brodde-torpsaltaret har i sin ursprungliga omgivning gjort elt oerhört imponerande
intryck och var väl troligen förfärdigat för någon större kyrka, t. ex. Skara
domkyrka.
Smärre krucifix, relikskrin och dylikt voro ofta utförda i emalj. Från
1100-talets slut och 1200-talet ha vi en ovanligt rikhaltig samling
emaljarbeten i behåll. De flesta äro tillverkade i Frankrike (Limoges) — vårt
land äger däremot förvånansvärt få prov på den konkurrerande tyska
emaljkonsten. Franska äro de två praktfulla processionskrucifixen från
Nävel-sjö (Småland), franska äro troligen också relikskrinen i Uppsala, Trönö,
Ullånger och Spånga. Ett enstaka prov på tysk konst är ett bäraltare från
Norrala kyrka. Av det stora antalet små bronskrucifix, som säkerligen
införts för våra kyrkor, ha mycket få bevarats. Dessa krucifix, som ofta voro
utsökta konstverk, ha — liksom de nu ännu sällsyntare små
elfenbensrelief erna — spelat stor roll för den inhemska träskulpturen: de förmedlade
nyheterna från den stora världen.
När guldsmederna hade att tillverka prydnader för det dagliga livet,
gjorde den äldre traditionen sig länge gällande. Smyckeformerna voro
under 1100-lalet i stort sett desamma som under vikingatiden. De stora
runda, kupiga spännena t. ex. levde alltjämt. I deras filigrantrådsdekoration
kunde kanske en och annan romansk ranka smyga sig in. Armband och
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En fiskare, som fångade dl i Motala ström, fann
1818 detta väldiga gyllene spänne insnärjt i sin rev. Troligen har det en gång som
bröst-spänne prytt en biskopsdräkt — kanske Linkö pingsbis pens, vars borg Munkeboda var
belägen nära fyndplatsen. Med sin enkla komposition och sina utsökta detaljer är det ett
utomordentligt förnämligt prov på medeltida guldsmedskonst — troligen är det ett svenskt
arbete från 1300-talet. Det är av guld och rikt besatt med ädelstenar. — Statens
historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>