Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen / 183 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ringar bibehöllo också
länge vikingatidsformen,
men ornamenten och
utförandet ändrades
Konservativast i detta fall var
Gotland, som kanske hade
den livligaste beröringen
med främmande länder
genom sin handel. Där
tillverkades ännu under
1300-talet runda
häng-smycken av en form, som
blev modern på ön redan
under 800-talet, om icke
tidigare. Endast den rika
filigranorneringen var ny,
men också dess grundformer återgå på de äldre förebilderna. Djuren ha
blott blivit förvandlade till liljeliknande blommor. Detta speciella
förhållande med Gotland kan möjligen bero på att guldsmedskonsten där längre
än på andra håll utövades av bönderna själva, varvid teknik och mönster
ärvdes från far till son, liksom under förhistorisk tid.

Relikskrinet från Spånga kyrka i Uppland är ett franskt arbete från 1100-talet. Själva emaljmassan består av pulvriserat glas, som smältes och ingöts i gropar i kopparskrinet. — Statens historiska museum.

Från och med 1200-talet bli även de profana smyckena av mera allmänt
europeisk art. Mansdräktens söljor och rembeslag se likadana ut här som
på kontinenten. Flera av de vid denna tid i de högsta klasserna införda
smyckeformerna levde i något omgestaltad form kvar i allmogens smycken
ännu långt in på 1800-talet. Kvaliteten är oftast synnerligen hög. Som
exempel kunna vi betrakta den berömda söljan ur det gotländska
Dune-fyndet, med bladverk och utsökt arbetade figurer. Figurernas stil närmar
sig träskulpturens, och det har också förmodats, att en gotländsk skulptör,
den s. k. Tingstädemästaren, utfört denna sölja. Det var för övrigt
ingalunda ovanligt, att en hantverkare, t. ex. en målare, både målade,
skulpterade och utförde teckningar för guldsmedsarbeten, sigill o. dyl.

Kvinnodräktens många hyskor och hakar fingo en rikt dekorativ
utformning. Bland de märkligare smyckena är en krona eller krans av silver
med uppstående liljor, som funnit vägen till Småland. Liknande kronor
buros i de högre samhällsklasserna på kontinenten under 1200-talets senare
hälft och 1300-talets början.

"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>