Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platta trätakets målningar äro väl bevarade. Där framställas inom runda
medaljonger scener ur Kristi och Marias liv (julevangeliet). Några scener
återge — märkligt nog — den i Sverige populära legenden om Staffan
stalledräng. Konstnärens nationalitet är okänd. Starka anknytningar till
fransk konst kunna iakttagas, men vissa drag tyda på en nordisk hand.
Det vackra taket i Dädesjö hade säkerligen många motsvarigheter på andra
håll, men de försvunno vid inslagningen av tegelvalv under medeltidens slut.
Målningarna i koret i Södra Råda träkyrka i Värmland, daterade 1323,
visa, vilken utveckling som skett på c:a femtio år. Här är stilen rent fransk
och höggotisk. Helgon och apostlar, Treenigheten och Marie kröning äro
tecknade med utomordentlig elegans. Färgverkan åstadkoms huvudsakligen
genom blått och rött.
Björsäters stavkyrka i Östergötland hade målningar från 1300-talets
mitt, av vilka delar bevarats. I mellersta Sverige fingo kyrkorna under
1300-talet en dekoration av annan art. Figurer förekommo sällan.
Blad-och liljeornament följde valvens ribbor eller rutade in trätunnvalvens stora
ytor. Denna dekoration var lätt och luftig och förmånlig för arkitekturens
verkan. De bästa exemplen ha bevarats i Strängnäs domkyrka,
Riddar-holmskyrkan, »Bondkyrkan» i Uppsala och Ängsö. Rester av trätak av
samma karaktär finnas från Ärentuna och andra uppländska kyrkor.
Under 1400-talets första hälft börjar storhetstiden för det uppsvenska
måleriet, delvis i direkt anknytning till 1300-talets tradition. Tegelvalv
slogos nu allmänt, och kyrkorna fingo ny utsmyckning. Under
1430—50-talen voro ornament och bladslingor ännu huvudsaken. Figurerna voro löst
inställda och oftast enstaka (t. ex. i Ärentuna, Vaksala, Vidbo). En
konstnär med mycket personlig stil, Johannes Rosenrod, har signerat målningarna
i Tensta år 1437, en annan, Johannes Iwan, har dekorerat Vendels kyrka
år 1451. Sin fulländning får emellertid denna målarkonst först under
1470-och 80-talen genom två framstående konstnärer, Peter och hans efterföljare
Albert. Peters stil är skön och vek, och detta framträder kanske tydligast,
om man jämför hans bäst bevarade verk i Torshälla med något av lärjungen
Alberts många kända arbeten. Albert är kärv och dramatisk och drar sig
inte för att måla fula ansikten eller drastiska situationer. Ornamentiken
är kraftigare, bladslingorna fylla nästan ut mellanrummen mellan
figurscenerna. Själv har Albert signerat målningarna i Kumla, Kalmar (Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
