Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de skulle erhålla elementär undervisning i latinet, dåtidens
internationella umgängesspråk, liksom franskan blev det senare. Till Nydala kloster
överlämnade sålunda en man vid namn Olof Lang och hans hustru 1407
en kvarn på det villkoret, att »herr ahboten skulle taga i sin värjo (vård)
Håkon, vår son, och låta honom känna hok och hjälpa honom till skola
allt till dess han varder mogen man, förty vi kunna honom icke bättre
arvslott giva». Och år 1446 fick en yngling vid namn Nanno Kärling, som ännu
ej var 14 år gammal, tillstånd av abboten i Värnhem att vistas i klostret
för att där erhålla undervisning.
För den egentliga prästerliga utbildningen gjorde sig emellertid snart
behovet av särskilda skolor gällande. De från utlandet inkommande
prästerna togo antagligen bondsöner till medhjälpare och gåvo dem någon
undervisning i de kyrkliga ceremoniernas förrättande. Någon egentlig lärd
bildning krävdes nämligen ej för att hålla mässa, höra bikt, döpa barn och
ge de döende sista smörjelsen, men en viss förtrogenhet med latinet, den
katolska kyrkans språk, var nödvändig. De utländska prästerna vigde efter
sålunda meddelad undervisning sina medhjälpare till subdiakoner; många
stannade i denna underordnade ställning, medan andra blevo ordentliga
sockenpräster.
Efter hand inrättades emellertid i vårt land liksom i utlandet skolor vid
domkyrkorna, s. k. domskolor, där en högre teologisk utbildning kunde
erhållas. Ledare för domskolan var domkapitlets scholasticus, som anställde
en rector som skolans föreståndare och lärare. Vid sin sida hade dessa
biträdande lärare, i vårt land kallade liörare, varjämte domskolans lärjungar
i de högre klasserna kunde anlitas för undervisningen.
Undervisning i domskolorna liksom också i stadsskolorna meddelades
i de s. k. triviumsämnena — grammatik, retorik och dialektik — och
syftade närmast till formell färdighet; båda dessa slags skolor voro
följaktligen trivialskolor. Klasserna i domskolorna voro fyra, varför de kunna
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Vår praktfullaste och dyrbaraste liturgiska bok från
medeltiden är det »Graduale», varifrån denna sida hämtats. Det är tryckt i Lubeck,
sannolikt 1A93, och det har på goda grunder antagits, att det varit avsett för Västerås’ stift.
Numera existera av dess omkring 230 blad endast 167, som G. E. Klemming på sin tid
påträffade i arkivalieomslag i Kammararkivet (jfr uppsatsen »Vårt äldsta boktryck» i
bd 3). Här är facsimilet medtaget närmast för att visa det under medeltiden använda
fyralinjiga notsystemet, s. k. koralnotskrift, som ännu begagnas för liturgisk musik i den
katolska kyrkan. Gradualet var den sångbok, efter vilken kören sjöng under mässan —
kören bestod ofta av lärjungar i kloster- och domskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
