Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sällan verka rimkrönikorna egendomligt friska ocli åskådliga, särskilt
när de berätta, vad deras författare själva varit med om och med egna
ögon sett.
Erikskrönikan — vår äldsta rimkrönika — skildrar brödratvisten
mellan Folkungarna, hertigarna Birger, Erik och Valdemar. Detta dunkla
ödesdrama går som en röd tråd genom hela krönikan. Dess olika partier äro
tillkomna på olika tider; numera anser man allmänt, att den förelåg färdig
senast 1335. Författaren synes ha utgått från kretsen kring Mats
Kettil-mundsson och i varje fall stått hertig Eriks hov nära: när han själv
uppger, att han följt dennes baner och deltagit i hans fester, kan detta vara
stereotypa formler, men uppgiften kan också vara riktig. Som historisk
och kulturhistorisk källa är rimkrönikan ytterst betydelsefull, och vad den
haft att säga om skedet, har bestämt eftervärldens uppfattning. Det mesta
som står att läsa t. ex. hos Fryxell och Odhner går tillhaka på
Erikskrönikan. Det har också visat sig, att Erikskrönikan ganska väl uthärdar en
rätt närgången kritisk granskning, men man måste naturligtvis taga med
i räkningen den tendentiösa färgläggningen. Som forskningar (av bl. a.
Ingvar Andersson) uppvisat, har det rikshistoriska stoffet i annalistiska
uppteckningar tjänat författaren som stomme, och han har sedan utfyllt
detta med lagtexter, legender, släkttraditioner och andra källor.
Erikskrönikan börjar med konung Erik Eriksson, kallad Läspe och
Halte, men den har icke fått sitt namn efter denne, utan efter hertig Erik.
Han är, jämte det hertigliga partiets ledare Mats Kettilmundsson, krönikans
hjälte i dubbel bemärkelse. Det politiska syftet med krönikan är, som en
forskare framhåller, att påverka stämningen till förmån för det sakernas
tillstånd, som inträtt med 1319. »Hertigen (Erik) ses i krönikan i den
belysning, vari den regerande monarkens fader borde ses.» Det vill med andra
ord säga, att de skildrade episoderna framställas i enlighet med segrarens
vilja. Författaren skildrar därför, hur Erik med överlägsen skicklighet,
än med användande av list, än med våld, bemäktigar sig kronan, och han
låter härvid Erik framstå som ädel och ridderlig, medan Birger skildras
som trolös och lumpen. Naturligtvis behöver detta icke uteslutande bero på
författarens partiskhet utan kan i någon mån tillskrivas hans naiva
sinnelag. Det enkla och okonstlade sinnet älskar skarpa färger, framför allt svart
och vitt. Till någon psykologisk förklaring når författaren sällan fram,
utan han är helt upptagen av det yttre händelseförloppet. Ju närmare detta
ligger honom i tiden, desto fylligare och åskådligare blir hans framställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
