Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då är vår själ re’n i himmelrik’.’
Men junkern svarade: ’Vi sägen I mig slikt?
Detsamma är också mitt hopp.
Den Gud, som gav mig själ och kropp —
om för Hans skull jag här i döden går,
visst jag hos Honom saligheten får.
Haven I sådant i stadgarna skrivit,
för mig är det ärvt och med börden givet;
får ingen av eder fly här i dag,
så veten: än mindre flyktar jag!’ —
Den dagen stridde han, tills han dog.
Nu är han i himmelriket, det är min tro.»
Den nya rimkrönikan eller Karlskrönikan har sitt namn efter Karl
Knutsson. Den är inspirerad av honom och ger också åt de skildrade episoderna
den belysning, uppdragsgivaren önskar, att nämligen »framhålla
kontinuiteten med Engelbrekts uppror och Karl Knutssons kungadöme».
Författaren har troligen varit tjänsteman i det kungliga kansliet; som sådan har
han haft tillgång till officiellt dokumentmaterial, och han betraktas därför
såsom den förste svenske historiker, som i betydande utsträckning använt
urkundsmaterial, en heder, som Ericus Olai numera måste avstå åt honom.
Den senare, som ovan (sid. 235) nämnts som dekanus och teologie professor
i Uppsala, har eljest med sin »Chronica Gothorum» hittills allmänt gällt som
den svenska historieskrivningens fader. Att Karlskrönikans författare varit
knuten till det kungliga kansliet, har en annan forskare (Erik Neuman)
gjort säkert genom jämförande undersökningar av handstilar till partier av
krönikan, som föreligga i originalhandskrift, och andra alltjämt bevarade
urkunder.
Som prov på denna krönikas framställningssätt välja vi den av Emil
Hildebrand gjorda moderniseringen av den kulturhistoriskt intressanta
beskrivningen på Karl Knutssons bröllop 1438, vilken ger en livlig
föreställning om festglädjen och prakten vid ett dåtida furstebröllop:
»Där näst efter månde bröllopet vara,
de herrar alle till Stockholm fara.
Marsken undfick dem med pris och ära
och bad dem alle Gudi välkomne vara.
Om lördag afton de brudar komma,
de vordo undfångna med äro och soma [heder].
Marsken for själv ut mot dem
Sv. folket genom tiderna II. — 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
