Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillståndet: båda voro stora jordägare, ocli deras domäner voro spridda över
hela landet och underkastade olika regler t. ex. beträffande köp och byte.
I fråga om den världsliga aristokratien framträdde även bl. a. olägenheterna
av skilda familjerättsliga regler med stor styrka. Kyrkan var åter genom
den i princip allmängiltiga kanoniska rätten van vid en enhetlig laglig
reglering. Den landskapliga rättsbildningens olägenheter måste härigenom
framträda i allt starkare ljus. Som en stark faktor i rättsutjämnande
riktning kan slutligen helt allmänt framhållas, att den fortgående
samhällsutvecklingen och de stigande förbindelserna såväl mellan landskapen
inbördes som mellan Sverige och utlandet verkade på ett förenhetligande sätt.
I fråga om själva tillkomsten av dessa allmänna lagar är relativt litet
känt. Arbetet på den allmänna Landslagen torde ha tagit sin början i slutet
av 1330- eller början av 1340-talet. Stora svårigheter yppade sig givetvis
att samarbeta de olika landskapens rätt. I stort sett bygger Landslagen
huvudsakligen på de båda förnämsta av Svea- och Götalagarna, nämligen
Upplandslagen och Östgötalagen. En betydande svårighet låg däri, att
kyrkans män med all makt motsatte sig varje som helst inskränkning i de
kyrkliga privilegierna. Sålunda känner man bl. a. till, att vid en herredag
i Örebro 1347 kaniker från fem stift inlade en bestämd protest mot vissa
bestämmelser i de föreliggande lagförslagen. En följd av dess
stridigheter blev, alt Landslagen kom att sakna kyrkobalk; i början torde därför
efter den allmänna lagens antagande i varje landskap den där tidigare
gällande kyrkobalken ha tillämpats. Småningom utträngde dock
Upplandslagens kyrkobalk de övriga och blev ensam gällande; till stor del
torde detta ha berott på det anseende, densamma åtnjöt såsom gällande i
ärkestiftet.
Man kan konstatera, att Landslagen måste ha varit färdig senast 1352,
då den bl. a. åberopades i fråga om jordaköp i Östergötland. Emellertid
saknar man kännedom om någon kunglig stadfästelse, och det kan
fastställas, att lagen först så småningom lyckades uttränga den landskapliga
rätten. I de landskap, på vilkas rätt den väsentligen byggde, blev den
tämligen snart införd, men t. ex. i Västergötland har den i varje fall icke varit
gällande före 1389, och i Södermanland företogos ännu på 1400-talet
rättshandlingar efter den gamla landskapsrätten. I många handskrifter finnas
även delar av landskapslagarna införda: det vittnar i sin mån om hur segt
de olika landsändarna fasthöllo vid sina gamla sedvänjor. Det mest bekanta
exemplet härpå är en grupp handskrifter, vilka i Ärvdabalken upptagit
Sv. folket genom tiderna II. — 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
