Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varken Landslagen eller Stadslagen betecknar några revolutionerande
ändringar i rätten. På många punkter, där de gamla folkliga
rättssystemen starkt avvikit från varandra, måste dock förändringarna bli
kännbara, olika starkt i olika landskap. Trots att de allmänna lagarna således
buro en konservativ karaktär, kan betydelsen av deras tillkomst knappast
överskattas. Tack vare dessa kodifikationer fick svensk rätt en styrka och
en kraft, som satte den i stånd att motslå de starka utländska inflytanden,
för vilka den blev utsatt. En jämförelse med utvecklingen i Tyskland är
här belysande. I detta land lyckades man icke under medeltiden
förenhetliga de skilda lagsystemen; bl. a. på grund härav blev resultatet även, alt
den inhemska rätten kom att ligga under och nära nog förintas av den
segerrikt framträngande romerska rätten. Även här i Sverige utsattes rätten
(via Tyskland) för ett mycket starkt romerskt-rättsligt inflytande: att
utvecklingen här ej gick samma väg som i Tyskland, att dock grundvalarna
i det fäderneärvda systemet bibehöllos, därför ha vi i hög grad att tacka
den styrka och den enhetlighet, som den svenska rätten fick genom
1300-talets stora kodifikationer. (Även andra orsaker finnas, på vilka här dock
icke är platsen alt ingå.) Ett vittnesbörd, som talar för sig själv om hur
högklassiga dessa lagverk voro, är för övrigt den långa tid, under vilken
de voro gällande. Under de följande århundradena, särskilt under
1600-talet, ägde visserligen en livlig lagstiftning rum, men de på 1300-talet och
än tidigare lagda grunderna visade sig dock i många avseenden sällsport
hållbara.
LAGARNAS INDELNING.
Än i dag äro stora delar av den gällande rätten delade i s. k. balkar;
detta är ett arv från de allra äldsta rättsuppteckningarna. Balkindelningen
möter såväl i den svenska som i den norska medeltidsrätten, varemot den
saknas i Danmark. Själva ordet balk betyder i flera nordiska dialekter
ungefär »sammanhängande stycke av någonting». Som exempel kan
nämnas, att ett sammanhängande stycke av en gärdesgård i Äldre
Västgöta-lagen betecknas som balk. »Troligen är det från dylika konkreta betydelser
av ordet, som dess användning i fråga om delar av en lag utgår.» Sannolikt
»torde vara, att bruket funnits redan på den muntliga lagsagans tid såväl
på norskt som på svenskt område» (Holmbäck-Wessén).
Balkindelningen är icke enhetlig i de olika lagarna. I Upplandslagen
möter indelningen i Kyrkobalk, Konungabalk, Ärvdabalk, Manhelgdsbalk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
