Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dentliga pinnar av ek,
fastsatta i en träram,
dels med i ramen
inflätat ris.
För att skära säden
användes nog under
medeltiden uteslutande
skäran, liksom fallet
mångenstädes var ända in på
1700-talet, särskilt i
Götaland. (Den ur skäran
utvecklade lien, jfr ovan
sid. 280, användes ännu
huvudsakligen vid
höst-slåttern.) Den torkade
säden lades in i
kornlador och tröskades med
slagor, ett drygt arbete,
som ofta tog en god del
av vintern i anspråk. Om
säden före bärgningen ej torkat ordentligt, lät man på många håll,
särskilt i sydvästra delarna av landet, torka den i kölnor med ugn, och från
övre Sverige och Gotland talas om rior (ri) med motsvarande funktion
för otröskad säd. Under den äldre medeltiden maldes eller krossades
säden till mjöl och gryn med hjälp av handkvarnar. Redan Äldre
Väst-götalagen talar dock om vattenkvarnar, och sådana »inylnor» funnos
överallt, där lämplig kraft stod till buds i bäckar och åar. Ofta brukades
de gemensamt av kvarnlag eller byalag. Den tröskade säden förvarades i
särskilda spannmålsbodar, byggda en bit ifrån gårdens övriga hus (bur,
fatbur) . Där förvarades även mjöl, kläder och andra av gårdarnas dyrbarheter
för att vara skyddade vid eldsvådor.
I skördeanden för fem hundra år sedan. I Rinkaby
kyrka i nordöstra Skåne har en senmedeltida kalkmålare
på ganska realistiskt sätt förevigat några scener ur livet
på landet. Avsnittet härovan visar sädesskörden. En av
kvinnorna håller en skära i handen; de övriga binda den
avhuggna säden i kärvar, som längst till vänster ställas
upp i travar.
BOSKAPSSKÖTSELN.
Jordbruk och boskapsskötsel ha säkerligen alltifrån äldsta tider i vårt
land drivits i närmaste förening. Den ena näringen är helt beroende av
den andra. Foder till djuren kan sädesodlingen till en viss del lämna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
