Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taliga hantverkarna på landsbygden voro själva i viss mån bönder och
jordbrukare. Det var blott de nyuppväxande städerna, som stodo mera
självständiga till bondesamhället. Därför blir skildringen av medeltidens
jordbruk och boskapsskötsel i viss mån historien om medeltidens
ekonomiska liv, handeln undantagen.
Medeltidens jordbruk införde icke några nya, revolutionerande
förbättringar i tekniken och behöll i odling sanuna sädesslag, som övertagits från
forntiden. Man skötte samma husdjursarter, som förfäderna gjort. Men
medeltiden skapade, som fortsättning på vad redan vikingatiden i detta
avseende utfört, grunden för den nya tidens Sverige genom den kraftiga
nyodling och nybebyggelse, som särskilt utmärker dess äldre skede och
som i stort bildar stommen i jordbrukslandet Sverige, så som vi ännu ha
det bevarat.
Den berömda »plöjargruppen» i Tensta kyrka har en hel del att förtälja om medeltida
lantliv. Att hästen, som bonden spänt för sin ärjekrok, är så oerhört liten, kan ju bero på
målarens (.1 ohannes Rosenrods) svaga sinne för proportioner, men medeltidens svenska
hästar voro i verkligheten nästan dvärgvuxna. Alla ladugårdens invånare äro släppta på
bete; där bräka fåren i skuggan av träden, där bökar julgrisen, och där dansa kalvarna
runt den lilla åkerlappen. Till vänster en bonde i timmermanssysslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
