Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Vården av sjuka under medeltiden låg —
när verklig vård över huvud taget stod att
få — i händerna på religiösa institutioner.
I städerna voro Helgeandshusen tidens
primitiva motsvarigheter till våra offentliga
lasarett. De utgjorde samtidigt hem för
orkeslösa åldringar, sinnesslöa och andra.
Interiören härnedan är från ett danskt
Helgeandshus (Nyköbing); svenska
sjukhus ha väl tett sig ungefär likadana; man
ser en lång, mörk gång med rader av
kojer vid sidorna. — En god föreställning
om medeltidens hygieniska begrepp får
man av denna i våra ögon drastiska
amputalionsscen från 1500-talets förra del. |
 |
Bedövningsmedel voro fullkomligt okända —
av såväl läkaren som patienten krävdes en
oerhörd okänslighet. De kirurgiska
instrumenten voro mycket primitiva, och någon
antiseptik kom inte i fråga. Före och efter
begagnandet lades såg och kniv, svamp, sax,
bindor, nål och tråd på det dammiga golvet.
Bredvid patienten, över vars ögon läkaren
barmhärtigt nog tryckte en huva, står en
andlig och försöker tala tröstens ord. —
Tyskt stick från 1500-talet. |
omhänderhades av tvenne utvalda
borgare, vilka justerade mått-, mål-
och viktinstrumenten (se bild
sidan 315) och, om dessa godkändes, åsatte dem
»stadens märke», något som vi ju ännu ha en
motsvarighet till i nutidens »krönta» vikter och mått.
Dessutom hade man då liksom nu offentliga vågar eller
»pyndare», där man mot en avgift utfärdade
 |
Särskilda sjukhus — s. k. S:t Göranshus, belägna utanför
stadsmuren — togo hand om de oerhört talrika offren för
medeltidens ohyggliga plågoris, spetälskan, vars smittsamhet man
tidigt måste ha kommit på det klara med. Också denna
sjukhusverksamhet finansierades på frivillighetens väg, och ej alltför
angripna patienter sändes ut på gator och vägar med tiggarskål
i ena handen och ett varningstecken, en harskramla, en klocka
eller dylikt, i den andra — för att man ej skulle komma dem
för nära. — Bilden är en teckning efter målning å ett danskt
senmedeltida altarskåp i Nationalmuseum, Köpenhamn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 12 02:30:59 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/2/0387.html