Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»gatubodarna» — som även uppfördes i trä — blevo ofta avsöndrade från
den ursprungliga tomten och förvandlade till särskilda fastigheter. Emedan
de voro dåtidens butikslokaler, representerade de ett icke ringa värde,
särskilt då de lågo kring torget eller vid huvudgatan, och under marknaderna
uthyrdes de ofta till främmande köpmän. I sjöstäderna förekom även, att
köpmännen hade sina åbodar vid hamnen.
Som vi förut omnämnt, ägnade sig borgarna icke uteslutande åt handel
och hantverk. I åtskilliga städer, t. ex. Gävle, Öregrund och Östhammar,
bedrevo de i stor utsträckning även fiske. Överallt idkade man
boskapsskötsel för husbehov, och mångenstädes förekom även spannmålsodling på
de »lyckor» (inhägnade områden), som lågo utanför stadens knutar. I regel
hade varje borgare sin egen »kålgård», d. v. s. en i utkanten av staden
belägen trädgårdstäppa. Allt detta medförde, att medeltidsstäderna med
undantag för Stockholm och Kalmar hade ett ganska lantligt utseende, som
de även behöllo långt in i nutiden. Till det yttre var skillnaden nog icke
så väsentlig mellan en stor kyrkby och en liten stad som Hedemora,
Södertälje eller Falköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>