Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket mera och krävde
dessutom en mindre besättning.
Kog-garna kunde därför utan alltför
stora kostnader transportera
tyngre standardvaror såsom smör, järn,
säd, salt, vin och öl. Genom att
tyskarna i sitt stora och rika
hemland kunde finna avsättning för
åtskilliga viktiga svenska varor, så
fingo de desto större
avsättningsmöjligheter i Sverige för sina egna.
Högmedeltidens snabba
kulturupp-blomstring kan till stor del
förklaras av, att Sverige tack vare ett
ökat varuutbyte mera intimt
anknöts till den internationella
storhandeln och därigenom uppnådde
en högre ekonomisk standard. Att
de tyska köpmännen härvid ofta
hemtogo stora vinster är en bisak,
huvudsaken var att de genom sin
verksamhet öppnade nya
avsättningsområden för svenska produkter och möjliggjorde en mera omfattande
och allsidigare import, än vad tidigare varit fallet.
Vi ha redan flerstädes påpekat, att medeltidens Sverige i jämförelse med
de kontinentala länderna led av en stor kapitalbrist, varför
penningknappheten medförde en ganska utpräglad naturahushållning i stora delar av
landet. Emellertid grundade sig allt affärsliv trots detta på
penningberäkning, även om man ofta använde järn, koppar, smör, säd, boskap eller
hudar som betalningsmedel. I så fall omräknades nämligen ifrågavarande
varors värden i gällande mynt. Detta primitiva drag hos den svenska
handeln medförde emellertid icke några större hinder för varuutbytet.
Huvudsaken var, att man från Sverige kunde utskeppa vissa efterfrågade
standardvaror. Dessa varor kunna indelas i två huvudgrupper: dels i sådana som
härrörde från åkerbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske, dels sådan som
fram-bragtes av bergsbruket. Däremot förekom träexport endast i ringa
utsträckning, emedan transportkostnaderna voro alltför stora. Endast i enstaka
Denna samtida bild av en av Uansatidens
vanligaste fartygstyper i Östersjöfart,
»Koggen», är mycket instruktiv. Koggen
begagnades både för fredliga köpmannafärder ocli i
örlig; i för och akter ser man de stora
plattformarna, där de stridande voro placerade.
Kopparstick från V/OO-talets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
