Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porterade dåtida »lyxvaror» såsom peppar, socker och ris. Härtill kom det
stegrade behovet av utländska textilvaror, främst kläde; hemma producerade
man blott vadmal och linnevävnad. 1 fråga om utländskt kläde hade man
att välja på en mängd tygsorter. Vid Kopparberget salufördes vid
1300-talets mitt icke mindre än 13 olika klädessorter; de flesta från Flandern,
men även från Rhenländerna och England. I vida mindre utsträckning
infördes även siden, som ställde sig betydligt dyrare.
Det medeltida Sverige bildade inte någon sluten ekonomisk enhet. Det
förekom t. ex., att man från Liibeck importerade linnevaror, mjöl, honung
och sill till Stockholm, trots att dessa varor till överflöd kunde anskaffas
inom rikets gränser. Detta berodde dels på att man köpte varorna, där
de voro billigast, dels på att kommunikationerna mellan de olika riksdelarna
ofta voro ganska bristfälliga. Emedan regelbunden linjesjöfart existerade
mellan Stockholm och Liibeck under hela seglationstiden, var det mycket
lättare för Stockholmsborgarna att anskaffa efterfrågade varor från
Tyskland än t. ex. från Lödöse eller Kalmar. En egendomlig inställning hos
medeltidens svenskar var deras motvilja mot en gynnsam handelsbalans.
Under senmedeltiden beklagas i en av riksrådet utfärdad stadga, att varor
utfördes ur riket! Det existerade alltså en viss »varukärlek», så t. ex.
härmades de styrande ofta över att man utskeppade goda behovsvaror och i
stället fick utländskt kram och dåligt mynt. Man hade därför ganska låga
tullsatser på utländska införselvaror och sökte ofta begränsa utförseln av
landets egna produkter genom allehanda exportförbud och hinder.
Framförallt gällde dessa exporten av livsmedel under tider, då man trodde sig
befara brist inom landet.
Även andra utslag av en viss medveten handelspolitik kunna spåras i
medeltidens Sverige. De yttrade sig bl. a. i ett begynnande stapeltvång,
PLANSCH VID DENNA SIDA. Detta är Sveriges huvudstad 1535, bebodd av knappa 3,000
människor — enligt »Vädersolstavlans» Stockhotmsbild (hela tavlan, se bild d sid. 393);
den första mera verklighetstrogna totalbild av staden vi äga. På ett visserligen naivt men
i stort sett riktigt sätt återger den stadens utseende vid medeltidens slut. Liksom på
»Blod-badsplanschen (jfr foldern vid sid. 46) domineras stadsbilden här av Storkyrkan, bakom
vilken man ser slottet med (de sannolikt senare iillmålade) »tre kronor». Tornet till höger
tillhör sannolikt dominikanernas klosterkyrka; på nuvarande Riddarholmen, till vänster,
reser sig franciskanernas. Sjöledes är tillträdet till staden avstängt genom pålkransar.
Kraftiga, krenellerade torn stå på vakt vid portarna. Tätt hopgyttrade ligga de låga, här
och var trappgavelförsedda husen, ur vilkas torv- eller tegeltak de vitmenade skorstenarna
sticka upp. På en av Söders höjder, till höger, står en väderkvarn; på en annan, rakt
ovanför, finner man stadens galge. — Oljemålning på trä 1535. Storkyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
