Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet. Men då synes också bergshanteringen spela en roll, som efter tidens
mått svarar emot de naturliga förutsättningarna. Å andra sidan är det
osannolikt och stridande mot erfarenheten från andra kulturområden, att
den rikliga inhemska järnmalmen förblivit orörd långa lider efter det järnet
kom i allmänt bruk, vilket skedde ungefär vid Kristi födelse. Den snabba
utveckling i kultur och inte minst i järnkultur, som under det första
kristna årtusendet drar fram över vårt land från söder till norr, måste
förutsätta, att vi redan då successivt blivit självförsörjande i fråga om
järnmalm.
För ett par årtionden sedan var detta föga mer än ett antagande —
som i äldre historiespekulation med förkärlek kombinerades med
fantastiska föreställningar om storslagen koppar- och silvergruvedrift sedan
»hedenhös ». Först i vår tid har uppmärksamheten koncentrerats på den nu
nästan utdöda järnhantering, som grundar sig på våra rika bestånd av
sjö- och myrmalm. Dennas primitiva form och långvariga roll som
ut-bredd allmogehantering tyder på att den är den äldsta inhemska
huvudformen av metallframställning. En begynnande detaljutforskning har i rikt
mått bekräftat denna förmodan.
Sjö- och myrmalmer — limoniter — äro till struktur och förekomstsätt
helt skilda från järnmalmerna i berg. De utgöras av järnutfällningar i jord
inom stagnerande delar av vattensystemen och påträffas därför i sjöbottnar
(sjömalmer), myrar eller andra nuvarande eller förutvarande sumpmarker
(myrmalmer). De ha inte bildats med berggrunden utan i geologisk nutid.
Det stora och avgörande bildningsskedet var den period av
klimatförsämring, som sammanfaller med arkeologernas äldre järnålder, och det
förklarar, att inte denna period utan först yngre järnåldern blev nordisk i
egentlig mening.
Myr- och sjömalm förekommer i klumpar eller grusliknande gyttringar
av olika typer. Den store bergsvetenskapsmannen Sven Rinman (se bd 6)
indelar sjömalmen i skraggemalm, som fås i stora, pipiga och slaggiga rusor,
purlemalm, som fås i bollar av nötters och bönors storlek, samt krut- och
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Järnsmidet, som speciellt i Småland, Öster- ocli
Västergötland under äldre medeltiden utmärktes av hög konstnärlighet, ägde gammal
tradition i dessa trakter, där järnutvinningen ur sjöar och myrar var praktiserad sedan
århundraden tillbaka. Många bevarade järnbeslagna kistor och kyrkdörrar från 1100- och
1200-talen vittna ännu om det svenska järnsmidets medeltida blomstring. Ett av dess
förnämsta alster är den här avbildade, praktfulla dörren i Itogslösa kyrka i Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
