Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av trä lågo takbjälkarna synliga, och trossbottnar förekommo ej. De kalla
stenväggarna kunde i förnämligare rum vara prydda med målningar
(direkt på putsen) eller klädda med vävda tapeter. Möblerna voro få. I de
djupa fönsternischerna funnos ofta murade sittbänkar. De flyttbara sakerna
utgjordes av bänkar, sängar, kistor, skåp och skrin samt bord, vilka senare
togos in endast vid måltiderna.
I förnäma kretsar hade man tillägnat sig en viss förfining i fråga om
bordskick. Sålunda voro särskilda bordsknivar icke helt okända, och
eftersom herrarna lika litet som bönderna kände gaffeln hörde till ett dukat
bord tvättfat och handkläden, för atl de ätande skulle kunna tvätta
fingrarna. Men för övrigt betedde man sig även i de finaste hus tämligen
otvunget, och när man hade ätit rent ett köttben, hivade man det gärna
ut direkt genom fönstret.
Horgerskapet i rikets städer hade en livsföring, som i många fall föga
skilde sig från böndernas. Åtminstone gäller detta de städer, där borgarnas
huvudnäring var jordbruk, och detta var fallet i de flesta. Men även den
hantverks- och köpenskapsidkande delen av borgarna drev ofta jordbruk
vid sidan av den andra näringen, och på grund därav inrymde en vanlig
borgargård i en svensk stad förutom manbyggnaden även förrådshus, stall,
fähus, loge och andra för elt jordbrukshushåll behövliga byggnader,
liksom fallet varit långt in i sen tid i en hel del av våra mindre städer. Även
i den rena köpmansgården — den var i avgjord minoritet i flertalet av
landets städer — hade man behov av åtskilliga hus, eftersom man levde i
naturahushållning. Viktiga hus voro magasinsbyggnaderna, liksom på
landet tvåvånings loftbodar med svalgång, där övre våningen vid behov kunde
utnyttjas såsom sovrum eller t. o. m. festlokal. Loftboden synes vanligen
PLANSCH VID DENNA SIDA. Den 21 juli 13(11 besegrade Valdemar Atterdag utanför
Visby murar ett gotländskt bondeuppbäd, och därefter måste den stolta lxansestaden
kapitulera för segraren. Enligt en sägen lät Valdemar på stadens torg uppställa tre stora ölfat,
vilka horgerskapet nödgades fylla med guld och silver, för att staden skulle förskonas från
förödelse. Planschen visar, hur en av våra konstnärer under 1800-talet återgivit denna
brandskattning. Kung Valdemar sitter under en baldakin på Visby av ståtliga hus kantade
torg och åser, hur stadens borgare under de danska knektarnas bevakning bära
dyrbarheter till öltunnorna. Bilden är visserligen icke riktig i alla detaljer — borgarnas dräkter
och krigarnas vapen överensstämma snarare med italienska än med nordiska
förhållanden vid denna tid, och det kan icke ha varit passande, att en gift kvinna gick med håret
utslaget som borgarhustrun i förgrunden — men bortsett härifrån ger den elt levande
intryck av den färgrikedom och skiftande mångfald, som utmärkte medeltiden även uppe
på våra breddgrader. — Oljemålning av C. G. Hellquist 1882. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
