Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en del städer som Kalmar och Stockholm mot medeltidens slut synes ha
varit tämligen vanlig i finare borgarhem. En annan importvara, som vann
ännu större spridning bland borgerskapet var tysk keramik. Dryckeskrus
av stengods från Rhentrakterna har brukats i stor utsträckning vid sidan
av de inhemska trä- och tennkärlen, vilket framgår av de mängder av
sönderslagna krus, som komma fram vid grävningar i medeltidslagren. i våra
städer.
KLÄDEDRÄKT.
Klädedräkten var under medeltiden, liksom den alltid varit, underkastad
modets växlingar. Hos de enklare folkklasserna hade dock dräktskicket en
viss grad av beständighet, och den från de isländska sagorna kända
dräkten levde i sina huvuddrag kvar under hela medeltiden. Den bestod för
mannen av en skjorta, som bars närmast kroppen, byxor, kjortel, mantel,
hatt och skodon. Byxorna, vanligen kallade broker, höllos uppe med ett
bälte och knötos nedtill om benet. Den gamla typen med byxbenen åtskilda,
varav minnet ännu lever i benämningen »ett par» byxor, fanns fortfarande
under medeltiden jämsides med den nyare formen, där byxparet är en
enhet. Strumpor och byxor voro ofta gjorda i ett. Kjorteln var ett slags rock,
som bars närmast över skjortan. Den var fodrad med skinn eller kläde
och hade långa ärmar. Framtill hade den ett sprund uppe vid halsen och
drogs liksom skjortan över huvudet. Runt livet fasthölls kjorteln av ett
bälte, som var en nödvändig beståndsdel i dräkten även under de perioder
då kjortelns övre del gjordes åtsittande; i bältet bars nämligen kniven och
pungen, som var medeltidsmänniskans ficka. Manteln var ytterplagget och
bestod av ett halvcirkelformigt tygstycke, som hängdes över axlarna och
hopfästes med ett spänne uppe vid halsen, under äldre tider vid högra
sidan, senare mitt under hakan. Ibland var en hätta eller kapuschong
fast-sydd vid manteln, men kapuschongen förekom även lös — framför allt
under 1300-talet — och var företrädesvis ett resplagg, och därför mycket
använd av farande köpmän. Den lösa hättan hade en mer eller mindre
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. I förgrunden ses två män i dräkter sådana vi kunna
antaga ha burits au välbärgade svenska borgare under 1400-talet. Båda ha såsom
överplagg en i sidorna öppen mantel eller kåpa, och därunder skymtar kjorteln, som hos den
ene är av rikt mönstrat tyg. Huvudbonaderna visa olika typer av medeltidens många
hattmodeller. — Detalj av målning på ett altarskåp frän är 1477 från Kumla kyrka, Närke,
nu i Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
