Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spännen och söljor voro ofta vackert sirade
med ornament av olika slag. Fingerringen
med de båda varandra fattande händerna har
inskriften AVE MARIA.—Jösse Eriksson, den
från Engelbrektsfejden så illa beryktade
fogden, har på en korsiolsgavel från Västerås
domkyrka (se bilden å sid. 39) låtit avbilda
sig i en ställning, som illa passar den
snobbiga dräkt han bär. Med de i kedjor
nedhängande dräktbjällrorna och ärmarnas till
marken nående flikar visar han, liur ett
modelejon tedde sig på lA30-talet; ett delvis
liknande dräktskick med klingande bjällror i
kedjor på ryggen se vi återgivet å bilden av
Bengt Jönsson Oxenstierna (sid. Al). Härovan
ett par dräktbjällror, funna i Lund, av det
slag, varmed lAOO-talets eleganter behängde
sina kläder. — Kulturhistoriska museet, Lund.
s. k. snabelskor, där snabeln ibland v
vid vaden.
rikedom, och det var mycket
vanligt, att klädet i kjorteln var rött
eller grönt. De, som hade råd,
skaffade sig gärna färgstarka stoffer
som siden och brokader, och lika
begärliga voro dyrbara pälsverk.
Spännen och kedjor av ädel metall
buros av båda könen, liksom
bälten med ofta mycket rikt utsirade
beslag. Seden att bära ringar på
fingrarna blev under medeltiden
allmän och omtyckt, och man
nöjde sig ofta icke med endast en eller
två ringar; prinsessan i den stora
S:t Göransgruppen i Stockholms
Storkyrka har på fingrarna
sammanlagt icke mindre än åtta ringar.
Många för oss besynnerliga drag
förekommo i den medeltida
dräkten. Ett sådant var den långt
drivna brokigheten, som tillät att man
t. ex. gick med byxben i olika färg.
Särskilt under 1400-talet gavs det
möjligheter för tidens snobbar att
excellera i extravaganser. Då såg
man bland andra märkvärdigheter
ärmar, långa så att de släpade på
marken, överplagg behängda med
bjällror i långa kedjor samt skor
med nosen utdragen i en lång flik,
r så lång, att den måste bindas upp
Frisyrmodet växlade likaväl som kläderna. Långt hår och skägg var
det vanliga under äldre medeltiden, man kan se det bl. a. pä Finnbilden i
Lunds domkyrkas krypta och på en reliefbild av en sittande man i Heda
kyrka, Östergötland (se bild i kap. Kyrkan och klosterväsendet). Senare
klipptes håret rakt i höjd med hakan eller något längre ned och luggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
