Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk bebyggelse östanhavs. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lan Tavastland och Karelen betecknar sannolikt gränsen för den svenska
bebyggelsen före Tyrgils Knutssons korståg till Viborgsnejden år 1293.
Sedan utsträcktes den svenska kolonisationen åt öster, dock huvudsakligen
i form av en obetydlig skärgårdsbebyggelse. Svenskbygden öster om
Kym-mene älv har gått under, förmodligen till följd av ödeläggelserna under
Johan I II :s ryska krig.
Åland, som redan före korstågen hade svensk befolkning, förenades vid
slutet av korstågstiden i kyrkligt och administrativt avseende med Finland,
emedan det under vintern, då ämbetsresorna vanligen företogos, var isolerat
från Sverige men genom skärgårdsisen fast förbundet med den östra
riksdelen. Sålunda kom det södra finlandssvenska bebyggelseområdet att sträcka
sig från Ålands hav till närheten av Viborg.
De ovan antydda förlusterna — kusten från Sideby till Kumo, en del
smärre områden på Egentliga Finlands fastlandskust och trakten från
Kym-mene öster ut — ha motvägts av landvinningar i Österbotten och Nyland,
där svenskbygderna på åtskilliga ställen utvidgades inåt, och av
landhöjningen, som lyfte ny odlingsmark ur vattnet och gjorde det svenska
kustbältet bredare. Detta är för Österbottens vidkommande att fatta bokstavligt,
ty långgrund kust i förening med mycket stark landhöjning har där fogat
betydande arealer till de svenska kustsocknarna. I våra dagar är den
österbottniska svenskbygden på fastlandet 2—4 mil djup, den nyländska 2—3 mil.
Den svenska kolonisationen i Egentliga Finland kan anses i huvudsak
ha ägt rum under tiderna närmast efter Erik den heliges korståg (omkring
1157). Från samma tid härrör sannolikt bebyggelsen av Sydösterbottens
kust, men den fortsattes säkerligen in på 1300-talet och fortgick måhända
långt senare. Den nyländska svenskbygden bör ha uppstått efter Birger
jarls korståg, alltså under senare hälften av 1200-talet. Själva namnet
Nyland med sin klang av svenska yxor i öde skogar dyker år 1326 för första
gången upp i en urkund. Följande år möter namnet Borgå, en gammal,
av en väldig jordborg försvarad hamn- och marknadsplats, vars kyrka blev
moderkyrka för alla socknar i östra Nyland, och under de närmast följande
åren anträffas de västnyländska sockennamnen Tenala och Kyrkslätt.
De svenska utvandrarnas antal kan självfallet icke uppskattas. Att det
uppgick till många tusental är givet; det var för dåtida förhållanden en
ansenlig utvandring. Finlands svenska befolkning vid medeltidens slut kan
på osäkra grunder uppskattas till kanske 30,000 personer; i våra dagar
uppgår den till nära 350,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
