Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges konung, sedan Kristian II nu fördrivits från Norden och tagit
vägen till Nederländerna. Detta var vid pingst år 1523, och vid
midsommar hade han rikets huvudstad i sin hand. Den uppgavs då av Kristians
trupper, och midsommarafton »red kong Götstaff in i Stockholm genom
Södre port, blev där undfången och intagen med stor process (ion), stort
prål och solennitet, som den saken tillhörer. Blev hälsad av allt folket för
Sveriges förste, regent, nådigaste herre och konung». Så berättar Peder
Svart, Gustavs krönikör, om den nye härskarens intåg i den länge belägrade
huvudstaden.
Men befrielsen hade måst köpas dyrt — rent penningmässigt »köpas».
Ty det var pengar, trupper och skepp från Gustavs mäktige bundsförvant
Liibeck, som gjort det möjligt att driva Kristian II :s anhängare bort. Då
Gustav i Strängnäs blev utsedd till konung, voro lybska sändebud
närvarande; vid den kyrkliga högtidlighet, som avslutade akten, sutto de vid
hans högra sida i koret, och de voro även närvarande vid det »burspråk»,
som efteråt hölls med menigheten på domkyrkans kyrkogård. Lybeckarnas
framträdande här kan sägas ha en symbolisk innebörd, även om man tar
i betraktande, att de voro gäster vid det högtidliga tillfället. Med
köpmännens hjälp hade Gustav Vasa vunnit riket. Men detta var också svagheten
i hans maktställning. Ännu satt han föga säker på sin tron.
UPPRORENS OCH KRISERNAS TID.
Uppgörelsen med Danmark var nu i själva verket hans lättaste uppgift;
de svåraste mötte honom inom landet. Omständigheternas makt och hans
egen stegrade känsla av lägets och sina egna möjligheter hade gjort honom
till centralgestalten i riket; kring sig hade han dugande medhjälpare som
ärkedjäknen Laurentius Andreæ. Men de olika bygderna i riket voro
honom tillgivna endast så länge han styrkte deras egna, omsorgsfullt beva-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Man har sig bekant, att Gustav Vasa, vars intresse
för skön konst tog sig många uttryck, umgicks med planer att skapa en bildkrönika över
sitt livs stora händelser. Om en sådan kom till, vet man ej. Men man har gissat, att de
försvunna »triumftavlor», som Jakob Wendelius för 200 dr sedan kopierade på Gripsholm
(se sid. 11 och 19), skulle ha något sammanhang med dc »hijstorier eller crönicher»,
som kung Gustav 1541 var »til sijnnes at låta vår målare förmåla». Vad i sd fall denna
kulturhistoriskt synnerligen intressanta bild velat återge är det endast möjligt att gissa;
så tedde sig emellertid till gestalt, dräkt och beväpning de män, som skrevo Nordens
historia under 1500-talet. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
