Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik XIV var, som redan nämnts, starkt medveten om sitt kungliga kalls
höghet, och likaså om sitt rikes ärofulla hävder. Den förut omtalade
Johannes Magnus, som under Gustav Vasas senare år hade (i Italien) utgivit
en skildring av Sveriges fornhistoria, hade inte sparat något, då det gällde
att ge landet ett rent fantastiskt lysande förflutet. Då inte fakta eller djärva
kombinationer hade räckt till, diktade han på egen hand. Johannes Magnus
hade en ivrig läsare i Erik, och då han lade numret XIV till sitt
kunga-namn, räknade han bland de tidigare tretton Erikarna på Sveriges tron
många, som Johannes Magnus på mer eller mindre fri hand hade tillskapat.
Men därom visste Erik intet; han liksom andra trodde, att Johannes
Magnus byggde på goda källor, och han kunde hos denne läsa om svenska
kungar för många sekler sedan, vilka inlåtit sig på en framgångsrik
utrikespolitik på andra sidan Östersjön och långt borta på kontinenten. Han
gillade dessa sina diktade »förfäders» politik, lika bestämt som Gustav Vasa
i sitt ovan citerade brev hade ogillat den.
DE NYA FRÅGORNA.
Gustav Vasa hade syftat till att inom den dåvarande svenska statens
gränser lösa det stora problem, som landets försörjning och försvar
inneburo. Hans efterträdare slog in på en annan väg: en aktiv utrikespolitik
och i samband därmed så småningom en ny ekonomisk politik. Problemen
voro brännande och hade varit det länge. Detta vinner sin förklaring ur
det dåtida svenska rikets geografiska byggnad.
Våra dagars Sverige vänder, kan man säga, sin blick mot tre håll:
västerut mot Nordsjön och Västeuropa, söderut mot Östersjöns sydkust och
österut mot länderna på Östersjöns andra sida. Det kan aldrig nog
framhållas, då det gäller att förstå Sveriges läge under 1500-talet, att det hade
FOLDER VID DENNA SIDA. Till våra äldsta och värdefullaste Stockholmsbilder höra
Frantz Hogenbergs bägge berömda kopparstick efter teckningar av Hieronymus Scholeus,
omkring 1580. Den övre bilden visar staden sedd från Brunkebergshöjdcn, med
Storkyrkan i centrum och Vasaborgen till vänster; längst till höger ser man Gråmunkeholmen
(nuvarande Riddarholmen) med den av Gustav Vasa till barmhärtighetsanstalt
omvandlade klosteranläggningen. Till vänster om slottet ligger en pålkrans kring Stadsholmen;
innanför den låg kungens »skeppsgård». Milt i strömmen ligger gamla strömkvarnen
med sitt stora vattenhjul. — Pd den undre bilden syns staden från östra delen av det
ännu i stort sett obebyggda Södermalm, skild från staden av inre och yttre Söderport,
bägge krenelerade. Något närmare åskådaren ligger den 1552 färdiga befästningen, »nya
rundelem, med dess djupt nedskurna vallgrav. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
