Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dobblares är typiskt för tidens krigföring. Narva, ryssarnas viktiga hamn,
erövrades emellertid till sist år 1581. Härmed var Sverige obetingat herre
vid Finska viken; Erik XIV:s plan att behärska handelsvägarna här var
nu, trots eftergifterna till Liibeck i freden efter sjuårskriget, i grunden
realiserad, även om ställningen ännu var oviss och Ryssland kunde
återvinna det förlorade. Sverige var nu definitivt engagerat i storpolitik. Och
detta inte enbart på Finskaviksfronten. Under Johan 111 :s tid öppnades
också andra märkliga och i framtiden ödesdigra möjligheter i sydost.
JOHAN III:s NÄRMANDE TILL KATOLSKA MAKTER.
Johan, som genom sitt giftermål var befryndad med det polska
kungahuset, visade särskilt livligt intresse för förbindelserna med detta rike. Från
början gällde det en rent ekonomisk angelägenhet. Hans drottnings moder
hette Rona Sforza, av det berömda härskarhuset i Milano; efter henne fanns
ett stort arv i Italien, och sin anpart i detta ville Johan lägga beslag på.
Att han ännu ej lyckats få ut den och de pengar, som han under sin
hertigtid lånat Polen, »det låg konungen än i magen osmält», berättar en av de
kungliga sekreterarna, Sven Elofsson (se bild å föregående sida). Andra av
Johans planer och önskningar gingo förträffligt ihop härmed. Han
företrädde en i religiöst avseende förmedlande riktning i tidens kyrkliga
strider, och detta kunde, vid sidan av arvsfrågan, motivera ett närmande till
katolska makter. Vidare var det hans aldrig uppgivna tanke att föra fram
sonen Sigismund, som uppfostrats i den katolska läran, som tronkandidat
i Polen. Denna idé höll han fast vid, även då de övriga visade sig omöjliga
att realisera och även sedan han uppgivit sitt närmande till påven och
Spanien för att koncentrera sitt kyrkliga intresse kring en mera estetiskt
tilltalande kultform än den strängt lutherska. Efter den polske kungen
Stefan Rathorys död 1586 lyckades han verkligen genomdriva Sigismunds
val till polsk konung, och så tycktes det öppna sig lysande möjligheter för
en kommande union mellan Sverige och Polen, vilken skulle kunna stärka
Sveriges ställning vid Östersjön avsevärt. Det var ännu omöjligt att
överblicka de stora svårigheter, som denna kombination skulle föra med sig.
De skulle i själva verket bli bestämmande för Sveriges utrikespolitik under
nära ett och ett halvt århundrade framåt.
Medan sålunda den ryska och den polska frågan hade övervägts, hade
förhållandet till Danmark visserligen ofta varit spänt, men ej övergått till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
