Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fejd. Det bör dock framhållas, att det territoriella läget på denna front var
oförändrat sedan Gustav Vasas senare tid, och man måste alltid räkna med
en ny uppgörelse, ehuru den sista hade varit så mattande för båda parter
genom härjningar på båda håll, att en återhämtning var nödvändig. Under
tiden stärkte båda länderna sina gränsfästningar och sågo framtiden an.
Intresset fängslades i ögonblicket mest av den stundande personalunionen
mellan Sverige och Polen.
ADELN. DE KYRKLIGA STRIDERNA.
Den svenska aristokratien, som under Gustav Vasa hade varit i förbund
med kungen och under Erik XIV utkämpat sin första dust med
Vasadyna-stien, genomgick under Johan III:s tid en märklig utveckling. Det synes
ha varit en period av gynnsamma betingelser för adeln, ej minst
ekonomiska, och det är även under dessa årtionden, som en ny
stormannagene-ration växer upp, vilken under utländska resor och studier förvärvar en
bildning och världserfarenhet, som tidigare ej haft motsvarighet i
1500-talets Sverige. De unga adelsmännen företogo sina »peregrinationer» genom
Europa, studerade teologi, juridik och statsrätt och förvärvade ofta djupa
insikter i politiken; de vaknade också till medvetenhet om sitt stånds
politiska uppgifter, vilka de fattade som skapande av en motvikt mot
kungamakten. En slags aristokratisk konstitutionalism kan sägas växa fram
under denna tid, ehuru den först ett par decennier senare kom att spela en
bestämmande roll i Sveriges historia.
Denna stormannaklass hade att börja med stått i förbund med kungen,
och ett slags personlig bekräftelse fick detta förbund genom kungens andra
giftermål, med Gunilla Bielke. Men det dröjde ej länge, innan Johan visade
tendenser i samma riktning som företrädaren, och under de sista åren av
hans regering låg han i häftig tvist med stormännen. Tvisten växte fram
ur de ömtåliga frågorna omkring Sigismunds polska kungavärdighet, ty
rådet, som inom sig hade adelns yppersta företrädare, hade energiskt
motsatt sig sådant, som kunde bringa Sverige i ett olämpligt läge i en eventuell
personalunion med Polen. 1 en kritisk situation hade rådsherrarna till och
med riktat till Johan maningen, att han skulle låta »förnuftet övervinna
känslan»; det var då Johan och Sigismund mötts i Reval, där fadern ville
förmå sonen att lämna sitt nyvunna kungarike. Sammankomsten
medförde också en konflikt med en grupp av den svenska aristokratien. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
