Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöstridskrafter lyckligen utkämpade den avgörande kampen med resultat,
all Liibecks för Sverige sedan nära tre århundraden tillbaka så besvärande
handelsvälde slutgiltigt krossades. Därmed blev havet äntligen fritt också
för vårt uråldriga sjörike. Handelsvarorna kunde åter taga vägen genom
Öresund på svenska kölar. Redan nu se vi, huru sjömaktens inflytande
på vår historia här framträder i hela sin vidd.
Nödvändigheten av att Sveriges handel på främmande länder
utvecklades föranledde konungen också — ej minst efter Liibecks besegrande —
att stimulera sjöfarten, bl. a. genom utfärdande av vidsträckta privilegier
i och för handelsutbytet. Det var särskilt Stockholm och Nya Lödöse, som
på detta sätt omhuldades. När och i vilken utsträckning sjöhandeln på
västra Europa återupptogs med svenska fartyg från våra västkusthamnar,
sedan farten vid Gustav Vasas trontillträde varit avstannad — som väl
fallet sannolikt var — är svårt att säga. För ostkustens del däremot kan man
med säkerhet fastslå året 1537, från vilken tid alltså den svenska
storsjöfarten liar pågått ända till våra dagar, endast tillfälligt försvårad och några
gånger helt avbruten av våra och andras krig. Till en början trevande och
till synes oftast efter kunglig anvisning togo dessa sjöfärder alltmer fart
mot mitten av 1540-talet. Sålunda avseglade då exempelvis endast från
Älvsborg och Lödöse under ett enda år ett 30-tal fartyg, destinerade några
till Skottland och de flesta till Holland.
Utvecklingen av denna sjöhandel liksom förhållandena inom densamma
följde konungen med aldrig slappnande uppmärksamhet. Ofta ingrep han
direkt utan vidare ceremonier, i ivern måhända emellanåt för strängt men
alltid välmenande. Han gav hjälp, där det behövdes, och råd åt alla, gjorde
föreställningar, lirkade med de tröga, manade och förmanade, klandrade
och hotade de försumliga. För menige man var det emellertid icke lätt
att slita sig lös från gamla vanor, nedärvda och inrotade genom det lybska
handelstvånget; man kunde icke genast blicka över ett större verksamhets-
FOLDER VID DENNA SIDA. Ett mindre skepp från början av 1500-talet. Den
utomordentligt väl gjorda bilden ger en god föreställning om de dåtida skeppens relativt korta
och höga skrov, deras tackling och segel. Förstäven prydes av ett fruktansvärt drakhuvud,
en då ganska vanlig gal jonsbild. Det tyckes för övrigt gå nog sä livligt till ombord på
detta skepp. Längst akterut exekveras musik av en trumslagare och en kvinnlig
pipblå-sare, och i övrigt är den allmänna törsten påfallande, t. o. m. hos männen till väders.
Uppe på akterdäcket eller kampanjen står synbarligen befälhavaren, medan någon av
besättningen nere vid styrbords reling ses lida sjösjukans alla kval. — Teckning av Hans
Holbein d. y. Omkring 1532. Städelsches Institut, Frankfurt am Main.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
