Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jämsides med dessa strävanden till handelns förkovran stärktes
också skyddet för vår sjöfart, örlogsflottan, varigenom sjömakten i dess
helhet kom att bli ett väsentligt stöd för Sveriges politiska ställning i Europa.
Gustav Vasa, som personligen styrde och ställde med ledningen av flottans
angelägenheter, ökade efter hand dess fartygsbestånd: år f544 hade han
28 skepp och farkoster, år f555 bestod flottan av 49 dylika, och vid sin
bortgång lämnade han i arv åt efterträdaren ej mindre än 56.
FLOTTANS GLANSPERIOD UNDER ERIK XIV.
Erik XIV ådagalade ett intresse för flottan och dess spörsmål, som
kommer honom att för alltid framstå såsom en av våra för sjöförsvaret
mest nitälskande monarker. Han lät sålunda i hög grad förstärka flottan
genom nybyggnader och genom anläggning av nya varv inom riket: år 1563
var flottan Uppe i ett antal av 87 fartyg, och under de närmast följande
åren höll den sig omkring icke mindre än 120, stora och små.
Han utfärdade detaljerade föreskrifter om sjötjänstens olika grenar i
de instruktioner, som hans amiraler hade att följa. I dessa instruktioner
finna vi även de äldsta beläggen på den svenska flaggans utseende: »gult
uti korsvis fordelt på blått». Huruvida örlogsflaggan redan då var försedd
med tungor, är dock ej känt.
Det var en lycka för landet, att de båda första Vasakonungarna insett,
att rikets säkerhet krävde en stark örlogsflotta och att de därför lett dess
utveckling som de gjort. Ty, när det nordiska sjuårskriget bröt ut år 1563,
gällde det för Sverige intet mindre än att med egen kraft vrida sig ur det
grepp, med vilket Danmark och Liibeck i förening med Polen helt sökte
kväva oss till döds. Och vad var då naturligare, än att det kom på flottans
lott att förhindra fienden att blockera vårt land och avspärra oss från all
tillförsel över havet? Vi böra i detta sammanhang ihågkomma, att
Danmark då för tiden ägde Skåne, Halland, Blekinge och Gotland, varigenom
det helt behärskade inloppen till Östersjön, och att vidare Bohuslän tillhörde
Norge, varför Sveriges sjögräns — frånsett den trånga port vi ägde vid
Göta älvs utlopp och frånsett Bottniska viken, som ju var ett inre svenskt
farvatten — då räckte från södra delen av Kalmarsund och till Ålands hav
samt därifrån till Viborgska viken. Med utomordentlig tapperhet stredo
våra sjöstyrkor under detta krig år efter år och tillkämpade sig under
ledning av sådana hjältar som Jakob Bagge och Claes Horn några av vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
