Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TID AV TILLBAKAGÅNG.
Efter sin första storhetsperiod under Erik XIV:s dagar fick flottan
vidkännas en betydande tillbakagång. Visserligen anlades några nya varv av
kung Johan och byggdes en del öriogsskepp, men denne konungs personliga
intressen lågo på helt andra områden än de militära. Betecknande härför
är den särskilda omtanke, Johan nedlade på byggandet av för hovet och
dess lustbarheter avsedda småfartyg och jakter. Flottans totalstyrka, som
vid början av hans regering var omkring 90 skepp och farkoster, hade också
vid hans död nedgått till nära hälften.
Under de orosår, som följde i och med Sigismunds uppstigande på
tronen, när ledningen av rikets angelägenheter under den långa tvekampen
mellan honom och hertig Karl ej låg i en mans hand, är det ju förståeligt,
att även omsorgen om flottan fick stå tillbaka. Hertigen var emellertid
ingalunda främmande för vikten av dess vidmakthållande, och i mån som
han alltmer fick övertag inom riket, kan man även spåra kraftåtgärder
från hans sida att sätta liv i skeppsbyggandet. Sedan Karl IX definitivt
tillträtt regeringen, nedlade han ett mycket intresserat, fastän ofta nog föga
uppmärksammat arbete på flottans utveckling. Under 1600-talets första
decennium ökades sålunda flottan genom byggen inom riket men även
genom inköp från utlandet med icke mindre än 139 enheter, huvudsakligen
lättare fartyg, en med hänsyn till landets ekonomiska resurser högst ansenlig
siffra. Avgången av fartyg genom krigsförluster, strandningar och
slop-ningar motvägde dock i rätt stor utsträckning denna nyanskaffning.
När Sverige år 1611 nästa gång råkade i fejd med sin gamle arvfiende
juten, kom krigets utgång i mycket hög grad att bero på sjömaktens
inflytande. Danmark hade dessförinnan åtnjutit en relativt långvarig fred,
och dess flotta hade gått synnerligen kraftigt framåt under den unge och
energiske kung Kristian IV — själv sjöman till liv och själ. Dess skepp
voro genomgående starkare bestyckade än de svenska, och dess personal
stod på en hög nivå, vilket tyvärr ej i allo kan sägas om den svenska. Det
skulle också snart visa sig, att den danska flottans kvalitativa överlägsenhet
var en viktig orsak till motgångarna för de svenska vapnen och därmed
till Kalmarkrigets för det svenska folket så betungande slutresultat —
Älvsborgs lösen.
Sjöhandeln led givetvis åtskilligt under Erik XIV:s långa krig med
Danmark men tog sig sedan åter rätt väsentligt. Om ock Johan III:s ryska krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
