Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrustade med bl. a. ett överflöd av kopparstycken (= kanoner) och
ammunition. Tekniskt voro de jämväl skottsäkra ovantill för sexpundiga kidor,
och »mellan vind och vatten», d. v. s. i vattenlinjen, skulle de vara helt
skottsäkra. Måhända hänger sistnämnda märkliga påstående ihop med en
annan samtida uppgift, att det fanns svenska örlogsskepp, som skulle ha
varit försedda med ett skikt av osmundjärn innanför fartygssidan — i så
fall en tidig motsvarighet till våra dagars vattenlinjepansar! Redan under
Gustav Vasas tid började man för övrigt alltmera övergå från att bygga
skeppen av furu till att timra upp dem av den hållbarare eken. Konungen
lade så stor vikt häruppå, att han allvarligen tillhöll sina goda borgare i
huvudstaden att iakttaga detta, »såframt Vi icke bliva förorsakade att göra
där något annat till».
Vad angår byggnadskonstens metoder, så voro de i huvudsak inhemska.
De anlitade skeppsbyggmästarnas nationalitet kan icke åberopas såsom
absolut avgörande för vilken metod som tillämpades. Om varandra
brukades nämligen svenska och finska, holländska och tyska samt engelska
och skotska byggmästare, de senare alltsedan 1580-talet och särskilt under
Karl IX:s tid. Även holländska timmermän blevo, åtminstone från
1600-talets början, sysselsatta i svensk tjänst. Från utlandet inköptes väl
emellanåt färdigbyggda skepp. Sålunda köpte Gustav Vasa 1550 ett skotskt
skepp och befallde att för hans räkning bygga ett »på samma fagon och
skick», och Erik XIV sände 1567 en amiral till England för upphandling
av några. Det kan emellertid i detta sammanhang framhållas, att Gustav
Vasa särskilt berömde skepp, som byggdes i Finland, synnerligen i Viborgs
och Nylands län. »De äro väl beseglade, icke byggda höga och icke heller
med stort prål», sade han.
Ser man en bild av ett 1500-talsskepp, är det högst vanskligt att blott
på grund av dess exteriör taga denna som ett säkert belägg för visst
utländskt ursprung, ty det yttre utseendet är en sak, som kunde vara
tämligen internationell. Det väsentliga i byggnadsmetoden ligger i de principer,
som tillämpats vid skeppsskrovets inre uppbyggande, något som så att säga
inte syns »utanpå». Sveriges rikliga tillgång på skeppsbyggnadsmaterialier
av alla slag och den billiga arbetskraft, som utnyttjades, gjorde vårt land
i detta avseende ganska självständigt. Skall under den äldre Vasatiden (och
då beträffande dess senare del) något visst utländskt inflytande likväl sägas
ha framträtt, så är det i så fall möjligen från de nyssnämnda engelska
och skotska skeppsbyggmästarnas sida. Dessa voro ända in på Gustav Adolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
