Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden vakt ombord på skeppets bekostnad. Resan slutade med att konung
Filip av Spanien köpte skeppet för 4,700 dukater. I säljarprovision fick en
spansk kapten 30 dukater. Som konungen denna tid umgicks med planer
att hämnas den spanska armadans undergång 1588 under kriget med
England, stod väl detta köp i samband därmed. Björnens superkarg, Anders
Svensson, råkade ut för äventyret att bli häktad såsom gisslan för en tull
på 900 dukater för det skeppet sålts. Besättningen hemsändes omsider med
ett till Liibeck destinerat skepp.
SJÖMANNENS LIV.
Menige man vid örlogsflottan liksom över huvud taget svenskt sjöfolk
synas hava varit väl anskrivna hos kung Gösta. För utlänningar hade han
ringa förtroende, om ock åtskilliga användes för att komplettera
skeppsbesättningarna. När hans kansler en gång lät värva tyska båtsmän, så
förklarade konungen, att dem ville han alldeles inte ha in i riket, eftersom »Vi
veta, att, så snart de släppas hland de svenska båtsmännen, så ställa de till
med myteri och göra dem ovilliga och motspänstiga». Ibland kunde det
emellertid hända, att han fick svenskar, som icke voro önskvärda men av
andra skäl. Borgarna i Nyköping hade varit mindre nogräknade vid en
rekrytering, och omgående skrev han till förtroendemannen Ture Jönsson, att
borgarna ha »sällsynt nog bevisat deras välvillighet genom att till Vår och
Rikets tjänst skicka hit åtta eller nio personer, både smeder, skräddare och
annat parti, som till äventyrs aldrig hava varit till sjöss och platt intet
förstå, vad till sjön tjänar».
Slarv i tjänsten tålde han naturligtvis icke, och vederbörande fingo
emellanåt veta det också. Aret före hans död kom till Stockholm ett i Finland
nybyggt fartyg. Kungen fann det »oskickligt utrustat både med folk, segel
och tackling, så att segelmakarne och de, som gjort tacklen, hava beställt
därmed som andra förtvivlade bovar. Desslikes, vilka båtsmän! De ha
förstånd att regera bojortsegel, så Gud måtte förbarma sig över dem». Och
till sist varnade han för att göra allting så på en höft.
Båtsmän, som av någon anledning råkat i trångmål, vädjade icke
förgäves till konungens hjälp. En gång sände han till ståthållaren i Stockholm
en böneskrift från en båtsman med de orden, att »du kan förmärka, huru
domarne i Stockholm handla med denne båtsman och hans värdinna. Dock
må Gud veta, vad brott de gjort, så märker man väl, att domarne bruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
