Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornering liil sjöss — en samtida bild ao ett
bdtsmans-nöje under Gustav Vasas dagar. — Träsnitt ur Olaus
Magnus, »Historia om de nordiska folken» (1555).
ägare icke inom år och
dag gjorde sina anspråk
gällande, skulle 2/ä av
skepp och gods tillfalla
konungen och resten
användas till själamässor
för de omkomna.
Befanns en levande kvar
ombord, så ägde denne
emellertid rätt till skepp
och gods mot skälig
bär-garelön. I praktiken såg det tyvärr dock annorlunda ut. Sålunda strandade
t. ex. 1559 ett skepp vid Avaskär på Blekingekusten. Strandfolket, som
kommit över en del vin- och ölkärl, slog bottnen ur dessa och gjorde sig en glad
stund samt delade godset sinsemellan, allt medan sjöfolket fick drunkna
inför deras ögon, ehuru de lätt hade kunnat räddas. När de av naturens
makter framkallade skeppsbrotten förekommo mera sällan, än strandborna själva
»önskade», tände de obarmhärtiga människorna falska eldar i land eller
lade något flytetyg med lanterna så försåtligt, att den intet ont anande
seglaren måste gå i fördärvet.
Rövarna till sjöss — eller »sjötjuvar» som Gustav Vasa kallade dem —
voro lika grymma, och svåra voro de att utrota. De strängaste straff väntade
dem också, när de blevo ertappade. I Stockholm avrättades sålunda på
Gustav Vasas tid en sjörövare Severin Brun. Innan han fördes till döden,
stuckos hål genom hans händer och fötter samt ett gapande sår i sidan,
»och bar han så fem under till döden», uppgives det med en tydlig
anspelning på Jesu sår. Svenskar voro ingalunda främmande för detta
grymma hantverk, om de än mera deltogo däri, när de seglade i
utländsk tjänst.
Bland de få glädjeämnen, som stodo sjömannen till buds, må nämnas
den åldriga seden att vid passerandet av Kullen »döpa» den, som för första
gången seglade där förbi. Tre gånger släpptes han ned i vattnet med en
lina genom ett block på en rå. Passagerare ägde emellertid rätt att köpa
sig fri. För nykomlingarna ombord var ju detta »nöje» skäligen minimalt
men desto större för de befarna sjömännen. Bruket, som fortlevde i denna
form till ett gott stycke in på 1600-talet, förekommer ännu i våra dagar,
om ock den nutida »hönsningen» tager sig betydligt mildare uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
