Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först sporde prästen, vad barnet skulle heta,
berättar 1529 års handbok om utförandet av
dö-pelsens sakrament. Och sedan sade han »över
barnet» dessa ord: »Faar her uth, tu orene
Djef-wul, och giff thin helga anda rum, genom hans
krafft, som komma skal til at döma lefjuandes
och dödha, amen». På Uppsala möte 1593
mildrades denna besvärjelse till formuleringen, och
bruket, att prästen gav barnet salt i munnen,
avskaffades samtidigt. Däremot upphävdes inte
den även i handboken föreskrivna seden, att
prästen skulle göra heliga korsets tecken över
barnets ansikte och bröst. — Träsnittsvignett i
Laurentius Petris kyrkoordning 1571.
LUTHERDOMENS SEGER I
KYRKOLIVET.
Ärkebiskop Lars’ speciella
gåva bredvid den pedagogiska
och organisatoriska var det fina
örat för andaktens språk och
gudstjänstens höghet. Det skulle
omedelbart komma den
evangeliska verksamheten till gagn, när
han och Olaus lyckats bevara
denna genom den katolska
reaktionstiden. Under påverkan av
det in- och utrikespolitiska läget
året 1535—36, som avlägsnade
hotet om revolutionär
omstört-ning, och väl även driven av sin
personliga religiositet slog
Gustav åter om och började ånyo
stödja reformationen i riket. Han
besatte lediga biskopsstolar med
evangeliska män, de första efter
ärkebiskopen. Efter sin tyska
gemåls död kunde Gustav hösten
1536 knyta ett nytt äktenskap
med sin högt älskade Margareta
Leijonhufvud, och en för honom sällsynt period av inre harmoni och lugn
inträdde. Som vanligt hade kyrkans biskopar och högre prelater samlats
till vigseln och drottningens kröning. Ärkebiskopen kallade då dessa till
ett kyrkligt möte i Uppsala oktober 1536, vilket ansåg sig efter
Örebro-inötets förebild kunna fatta för kyrkan bindande beslut i dess inre
angelägenheter. Så bestämde mötet, 1) att prästerna skulle för folket predika
Guds heliga evangelium utan någon försummelse; 2) att den svenska
mässan skulle snarast möjligt införas i alla kyrkor i landet; 3) att Olaus’
svenska handbok skulle användas vid de kyrkliga handlingarna såsom dop etc.;
4) att celibattvånget för präster skulle upphävas. Då den nu harmoniske
konungen stillatigande lät mötets beslut påbjudas i de olika stiften, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
