Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA STRIDEN.
Omedelbart efter kyrkoordningens utfärdande tog Johan mera påtagliga
steg för att övertyga de katolska makterna om sitt syfte. Jesuiter funno
väg till Sverige, och en katolsk propagandaskola upprättades under luthersk
täckmantel på Gråmunkeholmen i Stockholm, där den ställdes under ledning
av en norsk jesuit, »Klosterlasse». Det avgörande skulle bliva en mj liturgi,
som utarbetades 1576 och som var sammansatt av två i verkligheten
oförenliga element: den romerska mässan och Olaus Petris svenska
gudstjänstordning. Johans liturgi antogs vid en riksdag i Stockholm av adeln och
efter stort motstånd av prästerna. Den blev sedan kallad Röda boken,
förmodligen på grund av att några exemplar voro bundna i rött sammetsband.
Röda boken väckte genast förbittrat motstånd från den stränga
ortodoxiens män, bland andra en präst i Stockholm Abraham Angermannus
och Uppsalaprofessorerna. De avsattes och förvistes eller flydde. Johan
satte in hela sin envishet på att med lock och pock få sin liturgi använd i
hela riket. I allt vidsträcktare grad tog han sig för att av egen
maktfullkomlighet av- och tillsätta präster. Uppsala universitet upplöstes och skulle
ersättas av högskolan på Riddarholmen. När ärkebiskop Lars d. y. gick
bort under djup ångest för sin evangeliska kyrka, nådde den liturgiska
striden sin höjdpunkt. Hans fint bildade och inåtvända väsen liksom hans
medlande läggning hade samtiden nog svårt att förstå. Som hans
efterträdare tillsatte Johan en liturgist Björnram, som f. ö. gjorde en värdefull
kyrklig insats genom en visitationsresa ända upp genom Norrland; hans
försök att även här få liturgien antagen var i det hela förgäves. Även andra
biskopsstolar besattes med liturgister; den oböjlige Martinus Olai, vilken gått
i spetsen för motståndet mot liturgien, fördrevs från Linköping. Det svenska
episkopatet har väl aldrig varit så osjälvständigt och beroende av
kungamakten som under Johan III.
Men Johans yngre broder hertig Karl, vilkens hertigdöme sträckte sig
som ett band tvärs över mellersta Sverige och hade sitt kyrkliga huvudsäte
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Frågan varför Johan III.s liturgi allmänt benämnts
»Röda boken» är inte med fullständig säkerhet besvarad; enligt en äldre forskare
(Warm-holtz) erhöll boken sitt namn »af orsak, at alla de exemplar, som konungen lät utdela
til kyrkorne, voro inbundne i et slags mörkrödt läder». Emellertid är också — fast
sällsyntare — ett originalband i röd sammet eller plysch bekant; här återgivna band med
kung Johan III.s eget krönta monogram och utgivningsåret i guldtryck på pärmen hör
till dessa senare. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
