Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han satte igång en hänsynslös och grov litterär kamp mot liturgisterna. Den
liturgiska striden kunde på så vis fortgå, med många kastningar av den
ombytlige Johan i fråga om ställningen till katolicismen, från nästan
fullständig övergång dit till utvisande av alla jesuiter och tillkallandet av
moderata men klart lutherska professorer vid Gråmunkeholmens högskola, men
under alla skiften med ihärdigt fasthållet krav på liturgiens genomförande.
Under denna press började svenska folket i större utsträckning förstå, vilket
både religiöst och nationellt värde det ägde i sin lutherska tro. Nu växte
ock fram ett släkte av trosstarka lutherska karaktärer, vilka väl ofta själva
voro nog så intoleranta och oförstående gentemot även det goda i Johans
reformer men som också genom sin oböjlighet kunde genom alla stormar
rädda både den politiska och den kyrkliga friheten.
UPPSALA MÖTE 1593. KULT, KYRKOTUKT, BEKÄNNELSE.
Krisen nalkades sin höjdpunkt, när Johan III avled i november 1592. På
sjukbädden tog han för första gången på flera år luthersk nattvard och
betygade, att han aldrig velat gemenskap med påven utan blott kyrkans
lyftande ur dess förfall vid hans regeringstillträde. Enligt arvföreningen
efterträddes han av sonen Sigismund, vilken redan var konung i Polen och som
genast visade sitt syfte att med stöd av sitt polska rike återställa den katolska
tron i Sverige. De i Sverige bland adel och högre kyrkomän alltfort stora
sympatierna för Johans liturgi kunde icke överflyttas på Sigismunds
jesuit-ledda papism. Innan denne hann komma till sitt nya rike, skyndade hertig
Karl och rådet att sammankalla ett kyrkomöte av präster från hela landet
till Uppsala i februari 1593 för att genom fritt beslut nå den enhet i
religionen (läran och ceremonierna), vilken enligt tidens uppfattning var
nödvändig för en stats välfärd.
Uppsala möte 1593 blev det viktigaste i svenska kyrkans historia. En
engelsk historiker fäller omdömet, att »det finnes mycket få, om ens några
paralleller till denna tilldragelse i mänsklighetens historia». Karls erfarne
biskop Petrus Jonæ stod kanske i viss mån ledande bakom det hela. Till
ordförande valde mötet en mera fristående man, professorn vid
Gråmunkeholmens högskola Nicolaus Olai Botniensis (från Västerbotten), en måttfull,
ädel och betydande personlighet, vilken några år senare efter Karls seger
över Sigismund skulle — under en tyvärr alltför kort tid — ställas i spetsen
för kyrkan som ärkebiskop. Även tre andra blivande ärkebiskopar gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
