Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformation och bildning i de skånska provinserna. Av Kjell Barnekow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slott. Gustav Vasa hade sinne för stora linjer. Under flera etapper skred
bygget framåt, i huvudsak mellan åren 1547 och c:a 1650, då anläggningen
äntligen bildade en fyrkant. 1572 härjades slottet av eld, men Johan III
fortsatte med kraft bygget. Utom von Cöllen var tysken Paul Schutz och
under Johan III :s tid särskilt italienaren Franciscus Pahr verksam. — En
annan i arkitektfamiljen Pahr, Uomenicus, har, till en början vid sidan om
sin bror Johan Baptista, det egentliga ansvaret för utformningen av det
märkliga Borgholms slott. Under Johan III arbetar Domenicus både på
Kalmar och Borgholm, och i båda anläggningarna bygger han vallar och
»posteyer» av italiensk typ, i Borgholm mäktiga kalkstenshastioner ål
landsidan (från 1578 och framåt).
Det gamla Örbyhus från 1400-talet, ett fast hus med »hängtorn» i
hörnen (avbildat i Suecia), fick på 1540-talet rundlar och starka murar
genom Gustav Vasa. Alltifrån 1600-talets mitt är det ursprungliga huset
inhakat i det nya örbyhus, som med sina flyglar nästan helt förtagit
intrycket av borgens Vasaperiod och medeltid. Befästningen vid örbyhus är
icke olik den typ, som på 1540-talet kom till användning vid Stockholms
slott, där Gustav Vasa ordnade en kraftig försvarsfront åt sydväst (varvid
han bl. a. tog sig för att spoliera ett parti av Storkyrkan för att bereda sin
präktiga »postey» ett gott utrymme; jfr bilden å sid. 63). Genom det
förhöjda »Tre kronor» och andra förstärkta partier visade Stockholms slott
nu ett betydligt karskare utseende än förut. — Ungefär samtidigt lät Gustav
Vasa befästa Kronobergs slott, den småländska ruinen, till vilken vi nedan
återkomma. Här som i de flesta medeltida borganläggningar fanns
innanför muren ett komplex av såväl trä- som stenhus i mer eller mindre fast
förbindelse. I första hand fingo träbyggnaderna stryka med vid
Vasakungarnas renoveringar och påbyggnader i sten.
En märklig träborg av starka blockhus i ett stort komplex var Gamla
Älfsborg (se pl. i bd 2 vid sid. 50). Denna »hamn och nyckel för alla dessa
landsändar till Västerhavet och port mellan Norge och Halland» blev under
hela Vasatiden föremål för omfattande förstärkningar och utbyggnader i
sten. Gustav Vasa lät bygga mur och rundlar, och under sönerna Johan
och Karl moderniserades fästningen ytterligare (se bild å nästa sida). Bl. a.
fingo Johan Baptista Pahr (på 1570-talet) och senare den vid många andra
byggen hårt anlitade Hans Fleming arbeta här. Älfsborg illustrerar kanske
starkare än någon annan borg den febrila utvecklingen inom det
italiensknederländska bastionssystemet under Vasatiden. Den ursprungliga block-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
