Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bardisaner och hillebarder. De två rikt
etsade klingor till rikssvärd, som ännu bevaras
bland våra regalier, ha samma ursprung.
Men redan under Gustav Vasas tid göras
ivriga ansatser att genom tillverkning inom
landet fylla kungahusets representativa
behov. Hantverkare införskrivas i mängd;
förfrågningar efter sådana ingå ofta i
konungens brev. Från Danmark vill han sålunda
1536 ha över remsnidare, sadelmakare,
guldsmeder, klensmeder samt en kvinna, som
gjorde sköna fjäderbuskar. Under 1554—55
förhandlas om folk från Danzig och
Amsterdam. Något tidigare talas om en ryss vid
namn Michel, som fick bresilja och alun för
att färga och bereda skinn; om denna lilla
specialitet vittna de skinn i flera kulörer,
som funnos i »Kungl. Maj:ts egen
skinnkammare under jungfrustugan», och vi höra bl. a.
talas om konungens gröna läderhosor med
svarta silkessnören, Erik XIV:s
väderbolls-hosor av sämskskinn och hertig Karls svarta
läderklänning med röda sammetsärmar. En
skicklig guldskedare i Erfurt, som arbetat åt
hertigen av Braunschweig, rekommenderas
åt konungen 1534, och 1537 vill han till varje
pris från Nurnberg eller annorstädes ha ett
par yrkesmän, »som kunde draga den granna
gyllene eller sölvtråd, som de pläga väva de
Till vänster en värja från 1500-talets mitt. Till
höger Karl IX.s huggsvärd; klingan av
Solingen-smeden demens Horn; fästet (av silver) är utfört av
Johan Pedersson i Stockholm och bär dess
kontrollstämpel, påbjuden 1596. Den förras fäste har rak
pa-rerstdng; på huggsvärdets fäste däremot ha stångens
armar till bättre skydd för handen blivit S-formigt
böjda, en utveckling, som bidrager till 1600-talets
stora korgfäste. — Båda d Livrustkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
