Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi få alltså reda på målningarnas mer eller mindre uppbyggliga ämnen,
om också intet därutöver. Det är alltid något, men det ger ingen ledtråd
rörande konstutvecklingen i Sverige. Av större vikt är möjligen det faktum,
att under samma årtionde målarna Knut och Anders till sitt måleri på
Grips-holm erhålla lärft i stor mängd, vilket torde visa att man här — som på
kontinenten redan långt tidigare — till utsmyckning av slottssalarnas
väggar kunde ersätta vävda tapeter med målade. En följd av historiska
framställningar, som funnits på Gripsholm men numera endast bevaras i kopia
(se bilder å sid. 11, 19, 255 samt färgpl. vid sid. 18), är av dräktmodet att
döma från denna tid och torde ha målats på platsen. Man har ansett, att
den i symbolisk form skildrar Gustav Vasas befrielseverk. Dess
huvudperson har i varje fall Gustav Vasas anletsdrag, såsom framgår av hans
bekanta porträtt från 1542 i Uppsala universitet (se pl. vid sid. 20). Med
detta ha vi nått fram till det första porträtt, som med säkerhet tillkommit
i Sverige. Till upphovsman har det tysken Jakob Binck, som detta år var
vid Vasahovet på ett kort besök. Med honom äro vi inne på fast mark.
Året innan hade Gustav Vasa stått i kontakt med den holländske målaren
Jan Scorel, som sänt honom en madonnabild och tapeter. Kanske röjer sig
här ett verkligt konstintresse, i varje fall sammanfaller denna förbindelse
med en stegrad aktivitet på närliggande områden; bl. a. ha Gustav Vasas
vackraste mynt tillkommit åren 1540 och 1542 (jfr bilder å sid. 39).
Hittills är det visserligen bara fråga om sporadiska ansträngningar i
denna den europeiska konstutvecklingens periferi, men den kontakt med
kontinenten, som under medeltiden förmedlats av kyrkans män och
sedermera avbrutits, skulle snart återknytas på ett mera bestående sätt. Under
1550-talet höra vi talas om en svensk målare, som på kungens bekostnad
utbildas i Antwerpen — Hans Eriksson var hans namn, »lille Hans» kallas
han under sin verksamhet i Sverige — och mot årtiondets slut inkommer en
rad utländska konstnärer med namn av god klang. I en grupp konsthant-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. I guldornerad röd dräkt och svart kappa framstår
Erik XIV på denna målning, vårt tidigaste bevarade originalporträtt i helfigur. Han slöder
sig mot ett bord, vars gröna duk i guldbroderier återger riksvapnets heraldiska figurer,
folk-ungalejonet och tre kronor, de senare höra undantagsvis till den nyinförda typen med
byglar. På skuldrorna vilar Salvatorsordens praktfulla kedja, bestående av vasar och
serafimer. Vid sidan ett rikt sirat svärd, bak högra höften en vänsterhandsdolk. På benen
röda, stickade silkesstrumpor, en stor lyx på denna tid, då man vanligen bar sydda
tyg-strumpor; först efter uppfinningen av stickmaskinen 1589 kommo de stickade strumporna
mera allmänt i bruk. — Målning pä Gripsholm, tillskriven Steven van der Meulen 1561.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
