Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältet. Konung Johans håg, fylld av stolta byggnadsplaner, räckte till även
för måleriet, men det synes ej hans ekonomi ha gjort; i varje fall höras
under 1572 flera av hans »tjänare och ämbetsmän i Stockholm» besvära
sig över att inte ha fått ut sin lön och uttrycka sin önskan att lämna landet.
En del konstnärer och hantverkare inkomma visserligen samma år med
arkitekterna Pahr, men av verklig betydelse inom måleriet är endast van
Uther, som utom porträtt målar altartavlor för olika slottskapell.
Helt utan förnyelse blir måleriutvecklingen icke i det följande. År 1585
nämnes för första gången Arendt Lamprechtz från Emden, vilkens
grisaille-fresker i Grå salen på Kalmar slott ge intryck av en habil om också icke
alltför märklig artist. Lamprechtz bildar övergången till följande
århundrade. Vad som i periodens målerihistoria framför allt är av intresse är,
att van Uther vid denna tid har en svensk lärjunge vid namn Holger
Hansson, som kom att verka ett gott stycke in på 1600-talet. Detta lärjungeskap
måste förtjäna beaktande som det mest påtagliga exemplet på att
Vasakonungarnas kultursträvanden luckrat upp den svenska jordmånen och att
det nu fanns möjligheter för ett inhemskt måleri att slå rot.
BILDKONSTEN SOM FURSTETJÄNARE.
Skriv med det första »de historier, som oss tillkomme och omröre», är
den order Olaus Petri i augusti 1541 får av sin konung. I sin svenska
krönika hade reformatorn företagit sig att giva en skildring, som inte helt var
i Gustav Vasas smak; den byggde nämligen på Ericus Olai, som varit
»mera bevågen emot de gamla biskopar än mot rikets konungar, herrar
ocli adel», och det vore fara värt, att dylika stycken skulle förleda folket
till uppror. Bättre vore att skriva den slags historier, »där frid och enighet
efterfölja kunna», d. v. s. enligt landsfaderns åsikt sådana som handlade
om honom själv: om hur han kommit till makten med stora och dråpeliga
farligheter, vidare hur illa kung Kristian betett sig, i likhet med lybeckare,
dalkarlar, hälsingar, smålänningar o. a.; allt detta skulle Olaus Petri enligt
en bifogad fullständig förteckning oförsummeligen skriva samman och
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Sigismund III som 18-ärig prins. Ett i sin stela
helfigurkomposition för det sena 1500-talet typiskt fursteporträtt. Kostymhistoriskt är att
märka, hur halsens linnekrds blivit större och bredare än pä det ett 20-tal är äldre Erik
XlV-porträttet men ej ännu uppnätt den storlek som i 1590-talets klädedräkt. Värjans fäste
är här försett med byglar, vilka det tidigare saknat. Målning, tillskriven Johan Baptista
van Uther, omkring 158A—85, i Uffizigalleriet, Florens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
