Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monumental stenhuggarkonst. Av Göran Axel-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den under det kala
gam-melmanshuvudet. Något
porträtt är det säkerligen
icke, utan snarare en
mera allmän bild av en
vördnadsvärd åldring, tyngd
av ansvarsfyllda
regerings-bekymmer.
Förutom Lucas van
der Werdts kenotafier i
Riddarholmskyrkan över
Magnus Ladulås och Karl
Knutsson, vilka höggos på
Johans befallning, återstår
i denna krets av
sepulkra-la minnesmärken egentli-
Lucas van der Werdts kenotafier i Riddarholmskyrkan gen endast hertig Magnus’
över Magnus Ladulås och Karl VIII Knutsson äro ut- gray j Vadstena
kloster-förda på 1570-talet efter beställning av Johan III.
kyrka. De tvenne
förstnämnda påvisa ett intressant utslag av nationellt-romantiska tankegångar
hos den mångsidige kung Johan och uppvisa ett par vördnadsbjudande men
högst generellt uppfattade, liggande kungafigurer. I den genom sin
sinnessjukdom så heklagansvärde hertig Magnus’ hild i Vadstena höra vi däremot
kanske se ett verkligt försök till porträttskulptur. En god uppfattning om
färgprakten i dåtidens hildhuggeri ger detta sällsynt väl bevarade arbete
(se bild å sid. 293), som av en forskare beskrivits sålunda: »Rustningen
är kopparröd med gyllene ornament, manteln röd med mönster av
förgyllda vasar, karnationen (hudfärgen) skär, hår och skägg gyllene (eller
gula?), mössan svart, hermelinskragen vit och svart, kudden under huvudet
i guld och rött. Själva stenen, som bilden vilar på, är svart. Vapensköldarna
på sarkofagens sidor heraldiskt målade». Otvivelaktigt har här medvetet
eftersträvats ett naturalistiskt intryck. Såsom mästare till graven har nämnts
Bernt van Minister.
De ovan omtalade gravmonumenten bilda en i svensk konsthistoria
framåt och bakåt ganska snävt avgränsad grupp och äga alla såväl
kronologiskt som till sin stilistiska egenart något gemensamt. Särskilt typiskt
är för de mera påkostade materialets mångahanda beståndsdelar, i det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
