Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogeliv under Vasatiden. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är tråsnittsvignetten till det mycket sakkunniga och
välskrivna kapitlet »Om de stora och goda ostarna» i
»Olaus Magnus’ »Historia om de nordiska folken».
Ty vän- gåvo sig våra
egna ämbetsmän endast
mycket sällan tid att
skildra sina strapatser vid de
tjänsteresor de företogo i
sina stift och fögderier.
En av dem som gjorde det
var emellertid Olaus
Magnus, broder till den siste
katolske ärkebiskopen i
Uppsala, Johannes
Magnus, nu kyrklig
tjänsteman av lägre dignitet;
efter brodern Johannes Magnus’ död (1544) utnämnd till dennes efterträdare.
När den påvlige legaten Johannes Angelus Arcimboldus år 1518 kom till
Sverige för att organisera försäljningen av avlatshrev, skickade han Olaus
upp till norra Sverige på ett slags missionsresa. I slutet av maj färdades han
till häst genom Hälsingland och senare genom alla de norrländska
kustlandskapen för att vid midsommartiden 1519 befinna sig ända upp i Torne.
Väl har inte Olaus efterlämnat någon fylligare egentlig reseberättelse, men
det otal geografiska och etnografiska uppgifter som han inhämtade under
denna resa kommo till användning vid utarbetandet av den så kallade Carta
marina, som Olaus utgav år 1539 och som är den första tillförlitliga
kartografiska framställningen över de nordiska länderna (se facsimil vid sid. 36
och 340). Långt utförligare och med större detaljrikedom framläggas
emellertid dessa iakttagelser i Olaus berömda »Historia om de nordiska folken»,
som trycktes i Rom år 1555. Till det allra värdefullaste i detta jättearbete,
som i vissa delar består av ganska osjälvständiga referat av äldre litteratur,
hör i själva verket just de partier som bygga på egna iakttagelser av
norrländska kulturförhållanden, gjorda under den nu nämnda resan. Man kan
inte sällan av hans uttryckssätt se, att minnena från denna tid stå fullt
levande för honom. Vissa kapitel äro med andra ord att betrakta som en
sorts maskerad resebeskrivning. Så är förhållandet när han skildrar de
smidiga forsbåtar, antagligen med borden sydda samman (jfr bild å föreg. sida)
utan användande av järnnitar, som användes i de norrländska älvarna,
motsvarigheter till de båtar, på vilka ännu helt nyligen tjärtunnorna
transporterades ner till kusten. I Torne hade Olaus även tillfälle att studera laxfis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
