Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogeliv under Vasatiden. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkstaden i Lövänger ger en god föreställning om de anhopningar av bostäder i
samband med gudstjänstbesöken, som äro så karakteristiska för övre Norrland. Hit kommo
bönderna på lördagen och stannade i kyrkstugorna ofta ända till måndagen. Det är om
en sådan kyrkstad vid Luleå, som Johannes Bureus talar i sina anteckningar.
kungliga kansliet och sedermera Sveriges förste riksantikvarie. Det
manuskript, i vilket han samlat dessa anteckningar har han själv benämnt
»Sum-len». Bureus var upplänning men även hos honom röra de intressantaste
partierna förhållanden i de norrländska kustlandskapen. Också Bureus hade
varit ända upp till Torne och sett att »ther är alt finskt folk». Han antecknar
att varje gård hade ett högt stekarhus, vidare upptill än nedtill, med två tak,
liksom att på gårdarna stodo höga råghässjor med gärdesgård omkring för
att hålla boskapen borta. Gårdarna voro kringbyggda och stugorna hade
små fönster på väggarna. Prästen bodde själv i rökstuga som alla bönderna,
men för vägfarande hade han, liksom andra av de rikaste stugor med
skorsten, glasfönster, bord och sängar. 1 Luleå såg han huru alla bönderna hade
sina stugor vid kyrkan på en plats de kalla Berget. Två till fem bönder voro
tillsammans om en stuga. Man kom dit var lördag för aftonsångens skull
och drog därifrån söndag kväll eller på måndagen. Bureus ger oss här den
äldsta skildringen av en norrländsk kyrkstad, sådan den varit i bruk ända
till dess i våra dagar nya vägar och nya transportmedel skapat nya
levnadsförhållanden i de glest befolkade norrländska bygderna. Bureus har inte
försummat att tala om hur man tog sig fram i den bistra vintern liär uppe
i Nordsverige. När någon färdas och det är kallt kläda de väl på honom
och låna honom fodrade kläder, björnskinnspälsar, björnskinnsfällar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
