- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
16

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

avgörande. Läget var dock ytterst betänkligt, och man kunde tydligen
endast hoppas på fred så snart som möjligt och på ej alltför betungande
villkor. Enighet nåddes i Knäred i början av 1613: Sverige skulle inlösa
Elfsborg med en dryg summa, som ställde rikets svaga finanser på hårda prov.

Under Kalmarkrigets tid och närmast därefter hade Sveriges tidigare
ingripande i Ryssland lett fram till en synnerligen svår situation, med
resultat att kriget här borta måste fullföljas mot en numera enad fiende.
Gustav Adolf deltog själv i de följande ryska fälttågen och förvärvade
härunder sin första insikt i de stora baltiska problemen. Framgång följde på
denna front de svenska vapnen, en ytterst fördelaktig fred nåddes år 1617
(i Stolbova), och härigenom vanns det resultat, som den svenska
Östersjö-politiken sedan sin början strävat efter: herravälde över det ryska rikets
utfartsvägar till Östersjön med ty åtföljande strategiska och
handelspolitiska förmåner och framtidsutsikter. Den svenske kungen sammanfattade
inför ständerna vinsten av det ryska kriget — hela landområdet omkring
Finska vikens innersta del — med dessa klassiska ord: »Så förhoppas jag
till Gud, att det ock skall ryssen härefter bliva svårt över denna bäcken
att hoppa eller springa». På denna front återstod endast att ordna
gränsläggningens många intrikata detaljer, vilket emellertid varade flera år.

SAMLING OCH FORTSATT EXPANSION.

År 1617 var Gustav Adolfs och därmed den svenska kungamaktens
ställning en helt annan, än då han år 1611 genom sin kungaförsäkran gett
aristokratien så stora medgivanden. Då han tillträdde regeringen, var han
en oprövad yngling i ett ytterligt kinkigt läge; efter den ryska freden
var han en tidigt mognad, hårt prövad och till sist framgångsrik
storpolitiker och krigare. Han har själv med suggestiv vältalighet framlagt det nya
läget inför ständerna vid sin kröning 1617: »Vem var jag, då jag till
regementet kom, att jag någon skulle tvinga kunna? Var jag icke en yngling

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Delta karaktärsfulla porträtt av stormaktstidens störste
svenske diplomat, Gustav II Adolfs främste medhjälpare, rikskansler sedan 1611,
generalguvernör i Preussen sedan 1626 och efter konungens död Sveriges fullmyndige legat i
Tyskland — Axel Oxenstierna är enligt påteckningen överst, på mindre än en halv timme»,
utfört av den franske porträttmålaren Daniel Dumonstier i Paris den i maj 1633, dagen
före rikskanslerns avresa efter en konferens med kardinal Richelieu. Där konfererade den
gängen två av dem, som hade Europas öde i sina händer. — Pastell. Vitterhets Historie
och Antikvitets Akademien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free