Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadspolitiken gjordes till föremål
för särskild omsorg. Statsmakten
befästes på olika sätt, bland annat
i nära samarbete med kyrkan. Ett
omfattande militärt
nyorganisationsarbete påbörjades efter hand
och bedrevs under fredsåren 1617
—20 med stor iver. Sveriges
uppbyggnad som krigarstat fick sin
grundval lagd under dessa år. En
sjudande, rastlös verksamhet, ett
ständigt prövande av nya
möjligheter kännetecknar redan den
tidiga Gustav Adolfs-perioden. Och
småningom utformas klart den
vitt-syftande Östersjöpolitik, som
1500-talets svenska statsmän mer eller
mindre vagt anat.
En mängd porträtt av unga och vackra
okända damer i 1600-talsdräkt i offentliga och
enskilda samlingar gä under Ebba Brahes namn.
Det märkliga med ovan återgivna miniatyr,
som också uppges framställa dragen av
Gustav II Adolfs älskade, är att den också
verkligen torde göra det. Den är målad av okänd
samtida konstnär och förvaras på Skokloster.
Den svenska politiska
ledningens mening var nämligen ingalunda
att nöja sig med det redan förvärvade på andra sidan Östersjön. Expansionen
drevs vidare, ty kungen hade under det ryska kriget börjat skönja de stora
sammanhang och de stora möjligheter, som öppnade sig i öster och sydost.
Det var nu närmast fråga om Polen, och här sammankopplades i Gustav
Adolfs föreställning de dynastiska, de politiska och de religiösa frågorna
till en enda — typiskt nog för de banor, vari tidens tankar och åskådningar
rörde sig. Polen var det land, mot vilket Uppsala mötes beslut en gång
riktats; med Polen levde Sverige fortfarande formellt och ibland även reellt
i krigstillstånd. »Vad skola vi hava till att vänta av konung Sigismund»,
så föllo vid ett tillfälle Gustav Adolfs ord, »som icke allenast själv är ond,
utan låter regera sig av det djävulspartiet jesuiter, vilka hava varit upphov
till det gruveliga tyranni, som är skett i Spanien, Frankrike och
annorstädes?» Det var vid denna tid, som det trettioåriga kriget bröt ut, och den
svenske kungen såg med sin intensiva politiska fantasi sammanhanget
mellan de stora avgörandena i Mellaneuropa och det gamla svensk-polska
mel-lanhavandet. På sommaren 1621 grep Gustav Adolf till vapen mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
