Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Adolf ett utomordentligt anseende; hans fascinerande, ömsom
oemotståndligt vinnande och ömsom starkt imponerande eller rentav
överväldigande personlighet skaffade honom respekt och tillgivenhet. Hans
trupper blevo kända för en disciplin och tukt, som i högsta grad förbluffade,
och trots detta strömmade erfaret utländskt krigsfolk till hans fanor,
eftersom hans armé snart fick rykte som en ypperlig krigsskola och han
själv som en sällsynt lyckosam herre. En skotsk officer, som under dessa
år tillhörde den svenska hären, berättar med en ton av livlig hänförelse
om kungen, och hans skildring återger en god del av opinionen i
militärkretsar. De som tjäna Gustav Adolf, säger han, »äro att skatta lyckliga
över att ledas av en sådan fältherre..., Gustav den oövervinnelige»; en
annan gång kallar han honom för »konungen bland fältherrar och
fältherren bland konungar»; »en sådan herre ville jag gärna tjäna, men en
sådan herre skall jag knappast åter få se», yttrar han.
Förbluffande är, att denna Gustav Adolfs »europeiska politik» kunde
genomföras med de begränsade resurser, som det svenska riket hade till
sitt förfogande. Pengar behövdes i all synnerhet till de värvade trupper,
som nödvändigtvis krävdes för att komplettera och utöka de svenska:
särskilt ansågs det vara av stor vikt att anskaffa tyskt rytteri. Kopparen, de
preussiska tullarna, de skatter som kunde utfås där hemma, de subsidier
som Frankrike så småningom började betala —- allt detta gjorde dock
kriget möjligt, jämte den omständigheten att arméerna i stort sett kunde leva
på de tyska områden, där kriget fördes. Med rätta har det emellertid sagts,
att själva grundförutsättningen för det hela var det svenska fotfolket, som
organiserats under de föregående åren: »ett gott infanteri, som hade små
löneanspråk och ej deserterade».
FACSIMIL VID DENNA SIDA. Svenskarnas uppträdande på trettioåriga krigets
skådebanor släppte lös hela störtfloder av mer eller mindre satiriska smådebilder, ettbladstryck
och småskrifter, där det ofta skickligt spelades på de folkpsykologiska strängarna. Gustav
Adolf, som i mångt och mycket var sin egen propagandaminister, var inte blind för värdet
av dylika metoder att påverka opinionen — Tians egen bild figurerade flitigt i den
evangeliska propagandan och i organen för tidens nyhetsförmedling. »Detta skedde med en
snabbhet och i en omfattning, som torde ha överträffat, vad världen dittills sett av
liknande publicitet» (Strömbom). En rad av dessa propagandablad anspela skickligt pä de
tyska folkföreställningarna om »lejonet från midnatt sland et» och »hjälten från Norden»,
som i ödets timme skulle rädda folket undan andligt och materiellt betryck. — På det
här återgivna flygbladet (från 1632) ser man lejonet från midnatten rusa genom
»prästvägen» (de rika stiften pä Rhenstranden, från Chur till Köln) och förjaga örnen (kejsaren)
och björnen (Bayern); från klostret inne i skogen äro munkarna stadda på flykt.
Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
