Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekant. Det är betecknande, att då
det i riksrådet överlädes om
inbjudande av främmande
representanter till högtidligheterna vid Gustav
Adolfs begravning, fattades detta
beslut: ingen skulle inbjudas, ty
om gäster kommo, fingo de se den
svenska statens fattigdom. Man
stod inför ett nytt alternativ, på ett
säreget sätt motsvarande det som
förelåg vid ingripandet i kriget:
skulle man söka dra sig ur
företaget på hederligast möjliga villkor
och snarast möjligt; eller skulle
kriget fortsättas tills allmän fred
blev sluten?
DROTTNING KRISTINAS
FÖRMYNDARE.
Det kom nu an på
rådsaristokratien att träffa detta val.
Förutom de i det föregående skildrade
svårigheterna hade man även i hög
grad att räkna med en viss avoghet
från de tyska protestantiska
furstarnas sida, och det skulle bli
svårare att behärska dem för en svensk
rådsregering, än det hade varit för
Gustav Adolf. Men man beslöt trots
detta att ta riskerna och fortsätta
på den inslagna vägen. Arvingen
till den svenska kronan, »fröken»
Kristina, behövde man härvid inte
la hänsyn till. Hon var vid denna tid endast sex år gammal, och man
hade att räkna med en förmyndarregering under högadelns ledning på
tolv år.
Detta naivt utförda lilla akvarellporträtt av
Gustav II Adolf i kyllerrock och spetskrage
är tillskrivet drottning Kristina som barn —
en attribution, som alls inte är otänkbar. Det
lilla konstverket — försett med nedan citerade
versar —- överfördes 1822 från Kungliga
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
till Gripsholm. Verserna på baksidan lyda:
»Då är en pensell värd af kungahänder ledas
när Gustaf Adolfs bild för werlden visas bör,
utaf Christinas hand lär bästa färg beredas
att skildra den utaf, som ej bland hjeltar dör.
Men, ack! Christina är ej född att färger
blanda.
Dess pensell vitnar blott, hvad dräkt klär
Gustaf bäst,
men af dess tappra mod, af vett och ädel
anda
är Hon den enda Bild, som liknar honom
mest.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
