Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Horn var under fälttåget i Tyskland konungens
närmaste man i befälet — i slaget vid Breitenfeld var
han, jämte Banér och Torstenson, en av befälhavarna,
en trio, som väl är en av de mest lysande Sverige
någonsin sänt i fält. Hans svaghet som fältherre var
oförmågan att samarbeta, i synnerhet med den rivaliserande
hertig Bernhard av Weimar; i det förkrossande slaget
vid Nördlingen 163i, som de gemensamt förlorade, föll
Horn i en fångenskap, som varade i åtta långa dr.
Utväxlad 16ii, erövrade han i kriget mot Danmark större
delen av Skåne. — Den holländske konstnären D. Beck
har målat ovanstående porträtt av honom. Gripsholm.
trädare, som höll
balansen eller rent av lyckades
sänka vågskålen till
Sveriges förmån.
De svenska arméer,
som numera förde kriget
i Tyskland, voro i
åtskilliga avseenden olika
Gustav Adolfs. Vi ha från
1630-talets början en
berättelse, hur de svenska
soldater, som voro
inkvarterade hos borgare och
andra i Tyskland, efter
måltiderna brukade ta
värd och värdinna i hand
och tacka för
förplägna-den — en sympatisk och
trohjärtad äktsvensk
episod, som en tillfällig
iakttagare skildrat. De
svenska veteraner och
framför allt de legoknektar
av olika nationaliteter,
som numera stodo under
de svenska fanorna, hade
en mindre idyllisk
inställning till de landområden
och de inbyggare, på
vilka de kringtågande arméerna levde. Den stränga manstukten från Gustav
Adolfs tid hade slappats under de förändrade omständigheternas inverkan,
och någon mera framträdande skillnad existerade numera inte mellan de
olika stridande parternas folk. Lennart Torstensons auktoritet var dock i
någon mån att jämföra med Gustav Adolfs, och mer och mer framträdde
han som dennes kanske förnämste efterföljare. De lysande segrama vid
Breitenfeld 1642 och vid Jankowitz 1645 befäste hans anseende; han var
även inrikespolitiskt en faktor att räkna med i Sverige, och det har gjorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
