Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strand: härigenom kunde Sverige behärska flodvägarna från Schlesien och
Brandenburg. Vidare vanns staden Wismar, ej långt från Lubeck, samt
Bremen och Verden vid Nordsjön, varigenom Sverige fick betydande
inflytande på floderna Elbes och Wesers nedre lopp samt från denna position
sydväst om Holstein kunde bevaka Danmark. Sålunda erhölls dels en
viktig utvidgning av det baltiska maktområdet, dels möjligheter att utöva
påtryckning på den makt, som ännu innehade Östersjöns infartsvägar.
Vår egen tids erfarenheter ha lärt oss, hur »fredens problem»
understundom kunna vara vanskligare än krigets. Det var ingen lätt sak för
Sverige att avveckla den krigsmakt, som hållits i flera decennier. De
många officerarna av högre och lägre grader skulle nu ståndsmässigt
pensioneras eller avlönas efter fredsförhållanden. Sverige hade vidare blivit
en av Europas stormakter efter den westfaliska freden, och i och med
detta stego dess »representationskostnader» i vidaste bemärkelse — också
t. ex. för hovorganisationen. Hela demobiliseringen ställde ledningen på
svåra prov. Var skulle det lediga folket placeras, och hur skulle de
lämpligast åter infogas i en stat på fredsfot?
Även på andra sätt förmärktes »fredens problem». Så länge alla
krafter ännu nödvändigtvis måste spännas till det yttersta, så länge trängdes
också de inre konfliktämnena till en del undan; men de gjorde sig gällande
med fördubblad styrka, när spänningen slappats och kriget var avslutat.
Vi ha redan berört den politik med avseende på adelns privilegier, som
den svenska regeringen alltsedan Gustav Adolfs tid måst föra. Donationer
och förläningar hade i rikaste mått utdelats, ej så mycket av
förmyndarregeringen, vilken därvid icke hade fria händer, men i desto högre grad
sedan drottningen blivit myndig: hon var nödsakad att ta det allmänna
PLANSCH Ä MOTSTÅENDE SIDA. Efter freden. En bankett 16A9 i Nurnbergs
rådhussal. Vid bordets kortsida, närmast åskådaren, sitta Karl Gustaf (till vänster), Octavio
Piccolomini, hertig av Amalfi och kejsarens representant (i mitten), och kurfursten Karl
Ludvig av Pfalz. Till höger i salen inbäras i en högtidlig procession, anförd av en
hovmarskalk med staven i hand, konstfullt dekorerade bakverk; ännu längre dt höger ses
borgarfolk beskåda den illustra församlingen vid bordet, medan fyra musikkapell på
estraderna sörja för den ulan tvivel högröstade musikaliska underhållningen. Lejonfiguren i
fönstret utspyr vin dt allt folket på torget utanför. Nederst till höger d bilden ser man en
herre föreviga fredsmdltiden — konstnären, som här spelar reportagefotografens roll och
gör det med den äran, är ingen mindre än målaren Joachim von Sandrart, och det är
också en samtida kopia av ett kopparstick efter en förlaga av hans hand, som här
äter-getts. •—- Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
