Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både i Frankrike och Italien gjorde hon sig bemärkt, och då hennes
stallmästare Monaldeschi förrådde hennes planer, lät hon som drottning sin
livvakt dräpa honom. Sysselsatt med litteratur, filosofi och hovliv, fann hon
en tids lycka i en djup och varm vänskapsförbindelse med kardinal
Azzo-lino. Hon dog först år 1689, sextiotre år gammal, och vid denna tid var
reduktionen av adelns gods i Sverige redan ett fullbordat faktum.
SVENSKARNA VID DELAWARE.
Det ingick i statsmännens allmänna program under 1600-talet, att
kolonier och handelskompanier voro viktiga förutsättningar för ett rikes
välstånd. Man hade observerat den ström av ädelmetall, som gått från
Amerika till Spanien, vidare kunde man inte undgå att lägga märke till
Nederländernas och Englands framgångsrika köpmanssammanslutningar och
deras inbringande handel i Ost- och Västindien. Det var helt naturligt, att
man gärna ville försöka sig på något liknande i Sverige, även om landet låg
fjärran från de vägar, som ledde till de rika världsdelarna, och saknade
erfarenhet av sjöfart och köpenskap. Gustav Adolf och Axel Oxenstierna
kände säkerligen också till, att man i Danmark redan börjat försöka sig
på större handelsföretag; liknande planer hade för övrigt varit uppe i
Sverige under tidigare Vasatid.
En nederländsk köpman Willem Usselinx kom i mitten av 1620-talet
till Sverige för att framlägga ett koloniseringsprojekt för kungen. Han hade
tidigare spelat en viss roll i organiserandet av Hollands handel på
Västindien men ansåg sig inte ha fått tack nog för detta. Gustav Adolf lyssnade
till honom med intresse, men något märkligare resultat fingo inte
överläggningarna, ehuru ett handelskompani verkligen bildades med uppgift att
exploatera all världens härligheter.
Detta kompani omorganiserades och sammanslogs med andra i flera
omgångar, och det nyinrättade Kommerskollegii chef Klas Fleming började
intressera sig för saken. Erfarna holländare ställde råd och pengar till
förfogande, och under ledning av Peter Minuit seglade två skepp — »Kalmare
Nyckel» och »Gripen» — på hösten 1637 över Atlanten för att uppsöka en
för kolonisering lämplig plats vid Delawarefloden på Nordamerikas östkust,
ett område som man fått kännedom om genom ett par kunniga holländare.
Skeppen nådde sitt mål i mars 1638, och det land kolonisterna här fingo se,
föreföll dem vara »lustigt och ljuveligt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
