Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN OCH HANS RIKSKANSLER.
Axel Oxenstierna hade växt upp inom en anti-liturgisk gren av högadeln
och under studier i Tyskland belastats i en moderat luthersk ortodoxi. Hans
redbara personliga fromhet och gedigna teologiska kunskap, som kom
honom att framstå som jämlike med de lärdaste och såsom sällsynt
omdömesgill även i religiösa frågor, tillvann honom snart respekt och aktning inom
lutherska kyrkliga kretsar både inom och utom Sverige. Om den beundran,
med vilken redan den 20-årige ädlingen vid sin hemkomst från studieresorna
möttes från kyrkligt håll, vittnar bl. a. ett brev från en präst i
Södermanland i en enskild angelägenhet: »Hos dig finnes i sanning ett ingenium,
lysande av många konster. Uet är känt att Du haft en större längtan till
gudomlig och mänsklig vishet än till guld... Guds, hela prästerskapets,
ja med ett ord de frommas kärlek och ynnest har Du tillvunnit dig.
Naturlig och ädel höghet, prydd med de bästa kunskaper, har Du iklätt dig».
När Axel Oxenstierna blivit den nyvordne konungen Gustav Adolfs
rikskansler, vände sig också de svenska kyrkomännen från alla håll i riket
till honom med ett nästan obegränsat förtroende, vare sig det gällde
familje-angelägenheter och understöd åt kyrkor, skolor och studerande eller frågor
av riksomfattande räckvidd. Såsom chef för det snart nyorganiserade
centrala ämbetsverket kansliet, medelpunkten för rikets administration och
handläggare av de otaliga petitioner och klagomål i kyrkliga ärenden, som
ständigt strömmade in till konungen, hade Oxenstierna också möjligheter
som knappast någon annan att direkt ingripa, leda och organisera även i
kyrkliga ting.
Rikskanslern hade genom sin uppfostran, sina studier och sin andliga
läggning, med en viss skepsis mot religiös övertro och konfessionell
fanatism, danats att på ett särskilt sätt passa för sin konung. Han och Gustav
Adolf blevo från början tillsammans en huvudfaktor även i den svenska
kyrkans och undervisningens historia. De hade samma äkta men moderat
lutherska, redan av politiska och merkantila hänsyn evangeliskt toleranta
inställning, med samma självklara och tvivelfria tro på Gud, som
bestämmer över liv och död, och med samma kärlek till Guds kyrka i Sveriges
land. Hos Gustav Adolf fick denna tro på Guds försyn stundom nästan ett
stänk av fatalism, liksom den å andra sidan medverkade till en
handlings-djärvhet utöver vanligt människomått. I Gustav Adolfs gudstro bottnade
ock hans starka patriotism. Det var han, som gjorde begreppet »fädernes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
