Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästerna kunde också kraftfullt föra sina sockenhors talan inför
stiftsstyrelsen. Gentemot adelsväldet inom socknarna liksom mot alltför
tryckande pålagor genom riksdagarnas medgivande stodo de i förbund med
allmogen och voro dess naturliga målsmän och beskyddare. Oftast hade
de ju ock numera framgått ur allmoge- eller fattiga prästhem. De voro
vanda att sätta den barkade handen till plogen, rida på obanade stigar och
lägga ut näten i fiskeleken. I de hårda brytningarna allt sedan
liturgistridens dagar hade de växt upp till en trosstark generation med inre
helgjutenhet, även om beklagliga fall av oduglighet, dryckenskap eller dåligt
leverne naturligen också framkommo — noga registrerade i de ännu
bevarade akterna. I sin ämbetsutövning voro de oftast kraftfulla till gränsen
av självrådighet. Särskilt gällde detta prostarna, vilka också vid denna tid
fingo sin myndighet befästad genom särskilt utfärdade proststadgar.
Prostarnas huvuduppgift var att utgöra en mellaninstans mellan stiftsstyrelsen
och häradsprästerna, rannsaka på prosteting om religion och sedlighet i
häradet och övervaka prästernas lära och leverne.
I den enskilda socknen, med eller utan tillhörande kapell-lag, utgjorde
kyrkoherden medelpunkten. Den tidens kyrkoherdar voro ock fyllda av
självmedvetande i gammaltestamentlig anda; de »voro satta i Guds ställe
såsom en andlig Moses». Det rent religiösa församlingsarbetet låg enbart i
deras hand: gudstjänst, själavård och kristendomsundervisning i anslutning
till katekesen. Under förtroendefull samling kring sina präster uppväxte
Sveriges allmoge till självständigt samhälleligt tänkande och medveten
luthersk tro som sitt livs dyrbaraste egendom. Den tidens svenska kyrka
omfattade de facto hela nationen, var i ordets fulla mening folkkyrka.
Visserligen bestämdes alltfort i mycket folkets föreställningsvärld av nedärvd tro
på tecken och under, vit och svart magi (trolldom) och övernaturliga väsen,
vilken sammanhängde med den härskande världsbilden och ännu delades
av de flesta bildade. Sveriges främste ortodoxe teolog under Gustav Adolf,
biskop Paulinus, utgav 1613 en traktat om kometer och andra eldstecken,
där han förfäktade den astrologiska tolkningen av dessa, under förbindelse
med uppbyggliga tankar, sprungna ur den varmaste gudsfruktan: »man
måste akta kometerna för idel mirakler och Guds besynnerliga verk och
under», vilka som väldiga botpredikanter förkunnade för människorna
Guds vrede över synden och inbrytande straffdomar över folken; och i sitt
ovannämnda jättearbete »Et hi ca Christiana» gav han en systematiserad
analys av hela spådoms- och trolldomsvärlden som en av djävulen dirigerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
