Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över både de gamla och de nya biskoparna reste sig den 1617 till
teologie doktor promoverade och 1618 till biskop över Västerås stift utnämnde
hovpredikanten Johannes Rudbeckius, dominerande till den grad, att hela
den stora kyrkliga perioden 1617—36 kan betecknas med hans namn.
RUDBECKIUS. SKOLVÄSENDET.
Johannes Rudbeckius brukar ställas som den fullödige representanten
för Gustav Adolfs-tidens religiösa typ. Både andligen och kroppsligen var
han en reslig och imponerande gestalt, en personifikation av manlighet och
kraft. Härstammande från en till Örebro inflyttad holsteinsk släkt hade han
som professor i Uppsala infört den nylutherska ortodoxi, som under
utnyttjande av Aristoteles fick en om medeltiden erinrande skolastisk
utformning, hos Rudbeckius dock uppmjukad av arvet från Olaus Petri och av
egen personlig evangelisk fromhet. Huvudfaran var för honom papismen,
och redan som professor gick han väldeliga till kamp mot denna och
dennas misstänkta hemlige befrämjare Messenius. Han framträdde som
professor med ett starkt intresse för klassisk bildning och lärdom. Men härmed
förenade han ett utpräglat verklighetssinne och en eminent praktisk
duglighet. Rudbeckius var en nydanare- och erövrarenatur. Brinnande av
hänförelse ville han ej veta av några hinder. Om detta kännetecknade honom
redan som universitetets ledande professor och främsta vetenskapliga kraft,
fick hans praktiska verksamhetsiver ett nytt och delvis större fält, när han
— undan striderna i Uppsala — förflyttades som predikant till konungens
hov. Här tillvann han sig dennes synnerliga bevågenhet och följde honom
på fälttågen till Ryssland, där han fick tjänstgöra som härens fältpredikant
och själasörjare.
Om de svårigheter, under vilka han hade att verka, har han själv
lämnat en målande skildring: »Man haver intet alltid fått vara stilla på ett rum
och så bereda sig till sitt kall, som det hade behövts, utan man måste göra
efter lägenhet. Nu haver man måst sitta på hästen hela dagen i regn och
slagg, nu på släden i snö och urväder, och likväl om morgonen hållit
predikan. Nu till sjös i storm och bullrande havsvågor, nu till lands i fält och
krigsbuller. Nu böra trumman gå och skjutas, nu ridas och blåsas alarm
mitt i predikan eller då man sig därtill bereda skulle». Men under
svårigheterna tog Rudbeckius’ gestalt allt större dimensioner. Främst framträdde
han nu som predikant. Hans predikningar blevo den kanske främsta ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
